De tre moderata EU-parlamentarikerna Hökmark, Ibrisagic och Fjellner har det inte lätt när de ska försvara sitt agerande. Som enda svenska EU-parlamentariker röstade de i våras mot den så kallade substitutionsprincipen - att farliga kemikalier ska ersättas med mindre farliga alternativ.
Det är en princip som är fast förankrad i det internationella miljötänkandet - hos miljöorganisationer, de svenska politiska partierna, myndigheter och till och med hos företag.
Att dessa moderater ändå röstar nej skulle kunna bero på att just dessa tre av någon outgrundlig anledning besitter en kunskap och ett engagemang på miljöområdet som hela miljörörelsen, berörda myndigheter och alla de övriga svenska EU-parlamentarikerna saknar. Men det är knappast troligt.
En annan förklaring är att de låtit sig påverkas av den monumentala lobbyverksamhet som kemikalieindustrin, för att sabotera en strängare kemikalielagstiftning, ägnat sig åt de senaste åren.
Hökmark, Ibrisagic och Fjellner skriver att farliga kemikalier inte bör användas över huvud taget, oavsett om det finns ett mindre farligt substitut eller inte. Om de verkligen hyser den åsikten är deras agerande mycket kontraproduktivt.
För det alternativet finns tyvärr inte i den förslagna europeiska lagstiftningen. I nuläget är substitutionsprincipen vår stora chans att minska användningen av farliga kemikalier.
Greenpeace bedriver därför en kampanj för att försöka rädda så mycket som möjligt av kraften i EU:s nya kemikalielagstiftning, REACH. De tre moderaterna däremot bidrar inte på något konstruktivt sätt till att ta bort farliga kemikalier från marknaden.
Istället gör de precis samma sak som kemikalieindustrin - motarbetar en strängare kemikalielagstiftning. Det går inte att med bästa välvilja få det till ett engagemang för miljö och människors hälsa.
Om Hökmark, Ibrisagic och Fjellner verkligen menar att farliga kemikalier inte ska få användas bör de, i likhet med majoriteten av de andra EU-parlamentarikerna, rösta för substitutionsprincipen i höst.
Greenpeace