Modernisera student- inflytandet
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sveriges förenade studentkårer (SFS), som Elin Rosenberg företräder, lever i dag helt av tvångsmedel som härrör från studenternas terminsvisa kåravgifter.
Detta är inget att vara stolt över. Tvärtom borde SFS ställa sig i skamvrån och skämmas över att man inte tänker över sin situation och gör medlemskapet för gemene student frivilligt.
Det är inte särskilt underligt att SFS är nöjda med förslaget som kom 13 februari avseende kårobligatorieutredningen. Det garanterar dess existens och SFS behöver då inte förändra sin organisation utan kan fortsätta vara en hermetisk organisation utan studenternas reella stöd. Pengarna kommer ju att fortsätta flöda in ändå.
Det här problemet kan inte negligeras med fraser som att "SFS behövs" eller att "SFS jobbar för studenternas bästa". Frivilliga medlemmar är basen för en demokratiskt styrd förening och därför har inte SFS någon demokratisk urkund överhuvudtaget.
För de som bejakar individens integritet och frihet är frågan om kårobligatoriet en principfråga. Ingen ska få tvångsansluta en individ till en förening mot personens vilja. Detta faktum verkar SFS och dess lakejer helt förneka.
Staten bör heller inte fullfinansiera studentkårerna utan enbart ge ett föreningstöd på 50 kronor per år per ansluten medlem.
Därutöver vill vi ge direkta arvoden till de studentrepresentanter som sitter i nämnder och kommitteer runtom på Sveriges högre lärosäten. Det som i utredningen kallas studiesocial verksamhet bör inte finansieras av staten utan av frivilliga medlemsavgifter.
Sist men inte minst måste fri etableringsrätt råda för studentföreningar som vill representera studenterna gentemot sitt lärosäte. Denna viktiga grundbult får inte kränkas i enlighet med utredarens förslag om treåriga auktorisationsperioder.
Ett studentinflytande utan studenternas reella stöd är inte vatten värt. Studentkårerna måste leva av egen kraft!