De som fått se sin köpkraft sakta försämras under de senaste tio åren är pensionärerna. Pensionen är ju en under de aktiva åren inarbetad och innehållen lön och inget bidrag som ibland antyds
i debatter i olika sammanhang.
Pensionärerna som grupp får ju inte bli en budgetregulator vars inarbetade lönedel genom livets olika skeden som avsatts till egen pension urholkas genom olika "finurliga", tvivelaktiga och orättvisa åtgärder.
Därför bör följande åtgärder ligga högst upp på regerings- och riksdagsagendan:
4 att den så kallade följsamhetsindexeringen med engångsuppräkning och det årliga 1,6-procentiga avdraget ersätts med uppräkning av pensionerna i takt med inkomstbasbeloppet. (Varje kilo korv, mjölkpaket och varje brödpaket är lika dyrt för en pensionär som för övriga medborgare).
Avdraget med 1,6 procent av uppräkningen innebär en fortlöpande urholkning av köpkraften hos pensionärerna, den enda grupp i samhället som behandlas på detta diskriminerande sätt.
4 att garantipensionens eftersläpning i förhållande till löneutvecklingen hävs genom engångsuppräkning som kompensation sedan 1990-talets början och sedan säkras genom inkomstbasbeloppet.
4 att bostadstillägget, BTP, förbättras.
4 att ATP-/tilläggspensionerna räknas upp med cirka 7 procent för att återställa köpkraften från 1990.
4 att den så kallade "bromsen" avskaffas och överföringen av 260 miljarder från AP-fonden till staten, som skedde i början av 1990-talet, återbetalas. Lägg upp en återbetalningsplan över ett antal år från det växande gigantiska överskottet i statsfinanserna. Det skulle hedra riksdag och regering. Ett lån (för det var väl inte en stöld?) ska väl betalas tillbaka.
4 att genom skattereduktion även för pensionärer kompensera för skatteutgifter som skattereduktionerna för yrkes-aktiva ger. (Redan nu är ett avdrag med 1 000 kronor be-slutat och ytterligare avdragsbelopp diskuteras, dock ska tydligen detta inte gälla för pensionen som ju är en innehållen lön. Diskrimineringen ökar alltså mot medborgargruppen pensionärer där marginalerna redan i många fall är hårt ansträngda.)
Tiden går fort. Om några år är det åter dags att lägga våra röster och utse våra förtroendevalda i riksdag och regering liksom regionalt och lokalt.
Till dess väntar vi med spänning på hur viktiga frågor som berör och rör oss pensionärer behandlas i de forum som både ska värna den enskildes rätt och se till att vi alla behandlas på ett värdigt och just sätt.