...och vad kommer sedan?
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Lite förbryllande är det Stefan Tornberg (c) och inte någon socialdemokrat som besvarar det inlägg där vi upprepar frågan om vilken sjukvårdsmodell den föreslagna nordnorrländska landstingskommunen bör välja.
Den norrbottniska med profilerade sjukhus och observationsplatser eller den som gäller i de övriga två länen med gammeldags kompletta länsdelssjukhus och utan vårdplatser på vårdcentraler.
I stället kommer han med motfrågor om varför folkpartiet i Norrbotten tror att en statlig styrning av sjukvården är ett måste för att garantera en likvärdig vård som övriga Sverige också här i norr.
Han har tidigare själv påpekat att det efter ett nej till ett storlandsting i norra Sverige inte duger att dagens landsting kvarstår oförändrade. Det vore bra om han vågade utveckla varför.
Kanske tycker han så därför att han anser att norrlandslandstingen inte räcker till i rollen som leverantör av den sjukvård som hälso- och sjukvårdslagen stipulerar.
I så fall håller vi med honom med det viktiga tillägget att det klarar inte heller de redan befintliga regionbildningarna i Skåne och Västra Götaland. Just därför är diskussionen om sjukvårdens framtida styrning och struktur livsviktig. Vad kommer sedan?
Folkpartiet i Norrbotten vill mycket riktigt att staten övertar huvudmannaskapet för sjukhusvården i hela landet och kommunerna ansvaret för öppenvården enligt norsk modell.
Sjukvårdspersonal upplever där både större arbetsglädje och delaktighet och redovisar högre löner än i vårt land enligt färska undersökningar. Den långa raden av andra argument har vi tidigare redovisat och lär alldeles säkert få anledning att återkomma till.
Men den viktigaste är ändå att garantera att vi får ekonomiska möjligheter att bedriva en likvärdig vård som i övriga landet. Norrbottens fattiga landsting blir inte rikare av att slå sig samman med ett och ett halvt ändå fattigare landsting i söder och vården blir inte bättre.
Vi är glada över att Stefan Tornberg äntligen väckt denna mycket viktiga diskussion. Vilken är hans egen lösning för sjukvården när väl bakdörren till landstingskommunerna slutgiltigt har stängts?