Boman och Isaxon uttalar sig om mörkrets makter i NSD utan att desto mer reflektera över kommunismens mörka historia vilket jag finner besynnerligt.
Hur kan man för evigt föra vidare anden av makthungriga män som gått till historien som världens värsta massmördare som exempelvis Lenin, Stalin och Mao Tse Tung utan djupare eftertanke, utan att ens skämmas?
En av de främsta auktoriteterna inom folkmordsforskning R J Rummel konstaterar att fler människor mördades av sina egna regeringar under 1900-talet än dem som stupade i krigen.
Enligt Rummel har de kommunistiska diktaturerna morden på drygt 110 miljoner människor på sina samveten att jämföra med de beräkningar som är gjorda vad gäller nazismens 21 miljoner.
Kanske vill Boman och Isaxon få detta till att Rummel endast gör högervridna piruetter, så jag fortsätter.
Saddam, även kallad slaktaren från Tikrit, hade en förebild i Josef Stalin och hade ett ansenligt bibliotek med litteratur om Stalin översatta till arabiska enbart för honom.
Dessa hänsynslösa och västfientliga tvillingsjälar fann varandra i en politisk fanatism som ledde till otaliga oskyldiga människors död.
Jag funderar om det inte är så att den ondska som Boman och Isaxon ser i andra till stor del ryms inom dem själva och deras ideologi.
Eller kanske är det som med mycket annat att när något går till överdrift försvinner den självkritiska granskningen och man förlorar det så viktiga perspektivet över saker och ting. Jag väljer att tro på det senare.
Kommunismen är en ideologi som skördat och skördar många offer inte bara genom slaveri och mord men även genom förtryck.
Vare sig Boman och Isaxon vill det eller inte kvarstår fakta och det går inte att ändra världsbilden för att därmed skapa en alternativ historia.
Man må i kommunistiska diktaturer förtrycka och göra människorna tysta genom att ta deras yttrandefrihet ifrån dem, människor kan förslavas och mördas.
Allt för ofta i kommunistiska diktaturer så försvinner människor spårlöst för att aldrig mer komma hem igen.
Men deras drömmar om demokrati där mänskliga rättigheter och yttrandefrihet är verklighet lever vidare, och kan aldrig försvinna.
Slutligen, Boman och Isaxon skriver att det är ett hån mot svenska folkets intellekt att påstå att man sprider demokrati med hjälp av Nato. Jag undrar om damerna Boman och Isaxon missat att Nato både förändrats och så även utvecklats med tiden.
Bland annat har Nato gjort stora insatser i icke militära sammanhang.
Vid jordbävningskatastrofen i Kashmir levererade Nato bland annat varor och sjukvårdsmaterial till det behövande folket. Vid tsunami-katastrofen i Thailand gav även Nato omfattande hjälp till offren.
Nato har med andra ord redan genomgått en omfattande förnyelse och utveckling. Naturligtvis kan man om man inte väljer att tro på andra människor både förringa deras intentioner och arbete genom att säga att de både har baktankar och kanske till och med fjäskar.
Men som så ofta ser vi i andra vad som dväljs inom oss själva, vi ser grandet i vår nästas öga men varseblir inte bjälken i vårt eget.