DEBATT: Om att riva och om att bygga?

Denna plan innebär att alla byggnader i kvarteret utom Ebeneserkyrkan rivs för att ge plats för nya tempelbyggen i kommersialismens tecken.

För inte är det väl för folket man bygger? Och river...

Hela projektet har fått mig att ta en allvarlig funderare på hur det demokratiska systemet egentligen fungerar.

Hur mycket ansträngning och debatt måste det till för att påverka ansvariga makthavare?

De som av folket är valda i förtroende, bör rimligtvis förvalta detta förtroende genom ödmjukhet och lyhördhet. Tyvärr verkar det handla om vem som säger och vill vad. Goda argument är mycket enkla att vifta bort och fint prat om medborgarinflytande verkar vara just prat.

Detta är ju ingenting nytt men fallet Fritz Olsson har i mina ögon verkligen klargjort dessa förhållanden. Tidigare trodde jag att det var så.

Nu tror jag att jag vet.

Jag vet också att vi bebyggelseantikvarier kommer att få besvärliga uppgifter i framtiden. En blivande arkitekt informerade mig på juldagskvällen om att det som byggs i dag i genomsnitt är beräknat att stå pall i 50 år.

Detta var ytterligare något jag redan visste men att höra det gör mig alltid mörkrädd. Hur kommer dagens nybyggen att se ut och fungera efter några decennier?

Hur fungerar ett samhälle som är villigt att skapa en sådan förgänglig livsmiljö? Det tycks mig vara varken miljö- eller människovänligt. Är det verkligen detta som ska ge framtiden sin form?

Det smärtar mig att säga detta men: Grattis Luleå för att något anrikt, välbyggt och betydande nu ser ut att ersättas av något som (i alla fall enligt befintliga ritningar) kommer att se ut exakt som allt annat och som statistiskt sett inte kommer att överleva mig.

Jag gratulerar.

Debatt: Om att riva och om att bygga?

Nu närmar vi oss. Tisdag 18 december godkände byggnadsnämndens arbetsutskott i Luleå den nya detaljplanen för kvarteret Hunden.