Partiet sviker landsbygden
Vid torsdagens barn- och utbildningnämndsmöte i Luleå beslutades att Kvarnåskolan i Niemisel läggs ner. Ordförande i nämnden är Ingrid Norberg, socialdemokrat.Foto: Pär Bäckström Fotograf: Pär Bäckström
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vi ser förslagen på nedläggningar av
byaskolor dugga relativt tätt och det sker i kommuner där socialdemokraterna har egen majoritet.
I Kalix kommun förefaller det som om "slakten" på byaskolorna är störst, men även Luleå och Boden tycks gå samma väg. Troligen kommer fler kommuner med socialdemokratisk majoritet att söka den "enkla vägens" lösning, nämligen lägga ner fler byaskolor.
Den politiska majoriteten i Boden är förvisso inte socialdemokratisk, men riktningen tycks vara densamma.
Det jag kan fråga mig som socialdemokrat sedan mer än 40 år är, vad är det för ideologiska bevekelsegrunder som får mina "partivänner" att överge landsbygden?
Själv har jag svårt att hitta några bärande ideologiska förtecken som grund för att stänga byaskolor. Snarare förefaller det som om det mer handlar om rationella handlingar, där ekonomin får fälla avgörandet. Möjligheten till en solidarisk kostnadsfördelning mellan stad och landsbygd prövas aldrig. Det tycks bara bli läpparnas bekännelse, "vi ska satsa på landbygden".
Under flera år har Norrbotten som län dränerats på folk, särskilt unga medborgare, och både regeringen, länsstyrelsen och många kommuner har arbetat fram strategier för att satsa på just landbygden och där finner man åtskilliga skrivningar som talar om vikten av att värna och utveckla byaskolor.
Här hittar vi skrivningar som säger att "byaskolorna är mycket viktiga för landsbygdens framtid? byaskolorna kan öka sin samverkan med företag och föreningar i bygden bland annat genom att upplåta lokaler, teknik och kompetens?. så att byaskolorna blir något av ett nav för bygdens utveckling."
Kan det sägas tydligare?
I många kommuner har arbetet med att introducera landsbygdssäkring (rural proofing) påbörjats. Landsbygdssäkring innebär i korthet att innan beslut tas beaktas vilka konsekvenser beslutet får för landsbygden med avseende på ekonomiska-, ekologiska- och sociala effekten.
Den nationella Landsbygdskommitten har en uppsjö av beslut och rekommendationer som talar i termer av just landsbygdssäkring och med särskilt fokus på byaskolor.
Själv är jag född i Jokkmokks kommun och tillbringade mina 16 första år i en relativt stor by. Skolan i byn brann ned och vi, ett stort antal barn, tvingades till drygt två mil skolskjuts varje dagtill vi började i högstadiet. Då blev skolskjutsarna fyra gånger så långa, det vill säga åtta mil varje dag i tre år.. Skoldagen då började kl. 07.15 och slutade 17.
Denna lilla berättelse är mer än 40 år gammal och dessvärre så förefaller verkligheten att upprepa sig. Vid närmare eftertanke så erinrar jag mig att beslutsfattarna då inte satte några pedagogiska eller ideologiska förtecken som grund för att avstå satsningar på byaskolor.
Det var då liksom nu rationella ekonomiska faktorer som gjorde att alla vi elever fick tillbringa större delen av dagen i skolan och bussen.
Jag erinrar mig det även då var "starka" socialdemokrater som styrde kommunen. Det långsiktiga resultatet av frånvaron av en genomtänkt och ideologisk väl förankrad landsbygdspolitik blev att bygden sakta men säkert gick sotdöden till mötes.
Och det var socialdemokratiska politiker som höll i "yxskaftet" och det som gör ont
i mitt ideologiska hjärta är att historien tycks upprepa sig drygt fyrtio år senare.
Vi tycks vara tillbaka på ruta ett, enkla rationella ekonomiska beslut styr beslutsfattandet och förlorarna tycks nu liksom förr vara främst barnen och föräldrarna.
Men även bygden står där som förlorare!