Patienter och medarbetare uppskattar privat vård
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kristina Zakrisson och Kent Ögren vänder sig i en replik till mig mot vad de kallar "brutala vårdprivatiseringar i Stockholm". Författarna skriver att en självklar följdfråga till min artikel är vilka som uppskattar den privata vården i Stockholm.
Det enkla svaret på denna fråga är patienterna och medarbetarna. Ifall vi studerar Sveriges mest kända privata sjukhus, S:t Görans sjukhus, ser vi att trivseln bland medarbetarna ökade i takt med privatiseringen.
Samtidigt svarade nio av tio patienter i en undersökning från 2006 att de var nöjda eller mycket nöjda med sjukhuset.
Zakrisson och Ögren tycks utgå från ett so-cialistiskt perspektiv när de ser vinst inom sjukvården som något negativt. Logiken är enkel: Om ett sjukhus går med vinst måste detta ske på bekostnad av patienternas bästa.
Därmed är den bästa lösningen att politiskt kontrollera vården. Men stämmer verkligen detta perspektiv?
I min ursprungliga artikel tog jag upp forskning som påvisar att privatisering och konkurrensutsättning av traditionellt offentliga tjänster leder till stora besparingar.
Enligt en bok publicerad av forsknings-institutet Ratio skulle flera hundra miljarder kronor kunna sparas genom konkurrensutsättning av offentliga verksamheter.
Vården är inget undantag från detta, vilket exemplet med S:t Görans sjukhus i Stockholm tydligt påvisar. För att ge ett exempel så finns jämförelser av hur effektivt kirurgi-, medicin- och ortoped-avdelningar fungerar i olika sjukhus.
En jämförelse visar att dessa avdelningar i S:t Görans sjukhus fungerar mellan 21 och 50 procent effektivare jämfört med andra svenska sjukhus. Offentlig statistik visar att det kostar mindre att producera vårdande tjänster i S:t Görans sjukhus jämfört med andra sjukhus i Stockholmsregionen.
En utredning som genomfördes år 2002 studerade slumpmässigt utvalda patienters journaler. Man fann då att offentliga sjukhus i Stockholm, såsom Huddinge och Karolinska, hade gjort stora fel i klassifikationen av huvuddiagnosen.
Detta fenomen var ovanligare i S:t Görans sjukhus, som alltså var ärligare när det kom till att rapportera resultaten av den egna vården.
Utifrån ett rent objektivt perspektiv så finns med andra ord många tecken på att privat vård fungerar väl. Det är mycket märkligt att Zakrisson och Ögren beskriver reformer mot en bättre uppskattad sjukvård i Stockholm som "brutala".
Svenska beslutsfattare måste vara villiga att analysera sjukvården utifrån ett pragmatiskt hellre än ett ideologiskt perspektiv.
Patienternas och vårdpersonalens bästa måste komma före politiska ideer om att vinstintresse i sig vore dåligt inom den ena eller den andra verksamheten.