Olov Abrahamsson kräver nu för andra gången mitt svar på frågan:
Kommer den borgerliga regeringens aviserade sänkning av det totala skattetrycket med 65 miljarder kronor att innebära ytterligare försämringar för samhällets mest utsatta, det vill säga de i behov av psykiatrisk sjukvård, blir det självklara svaret:
Det beror förstås på hur och var man sparar.
En reflexion är här på sin plats. Vårddebattörer på vänsterkanten har just nu som favorittema (ett av dem) den orättvisa fördelningen av sjukvård i USA trots att sjukvården där tar i anspråk en mycket större andel av nationalinkomsten än i vårt land.
Det är självklart lika sant här som där att hur mycket pengar man använder till sjukvård inte säger hela sanningen om kvalitet och tillgänglighet.
Man bör även ställa frågan, hur använder vi pengarna egentligen?
Den frågan har nyligen ställts lite på sin spets sedan Socialstyrelsen kritiskt konstaterat att de extra anslagen till psykiatrin på 700 miljoner kronor som regeringen beviljat inte inneburit någon mätbart förbättrad vård för psykiskt sjuka.
Tydligen finns det även i vårt land (inte bara i USA alltså) mekanismer som ser till att riktade ekonomiska satsningar mot de sämst ställda försvinner till helt andra ändamål och i helt andra fickor.
Kanske den insikten känns lite besvärande för Olov Abrahamsson.
Den fråga han bör besvara i stället för att älta mina eventuella läs- och skrivsvårigheter och som jag nu för tredje gången upprepar är:
Är det inte vår skyldighet att diskutera villkoren för psykiskt sjuka i vårt län och hur väl skattepengarna används här?
Svar till Anders Mansten:
Jag svarade på frågan redan
i förra inlägget. Men för tydlighetens skull: Ja, det är vår skyldighet att diskutera psykiatrin, liksom hur skattepengarna används.
Men Anders Mansten ska inte gå omkring och inbilla sig att det går att trolla med knäna. Drar man, som hans partivänner i regeringen nu gör, bort 65 miljarder kronor från finansieringen av den offentliga sektorn så får det konsekvenser för verksamheterna.
För mig framstår det dessutom som en milt sagt gåtfull prioritering att regeringen väljer att göra stora skattesänkningar för samhällets redan välbeställda grupper före satsningar på eftersatta grupper inom psykiatri, äldreomsorg och andra viktiga samhällssektorer.
NSD