Pensionärer - den nya tidens hjon

Att helt plötsligt som pensionär bli utsatt för att betraktas som överflödig och tärande måste kännas kränkande, skriver debattörerna.         Foto: bengt-Åke Persson Fotograf: Bengt-Åke Persson

Att helt plötsligt som pensionär bli utsatt för att betraktas som överflödig och tärande måste kännas kränkande, skriver debattörerna. Foto: bengt-Åke Persson Fotograf: Bengt-Åke Persson

Foto: Fotograf saknas!

Övriga2008-02-20 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nog är det konstigt att jag inte reagerar på ledaren i NSD den 15 februari där riksdagens utredningstjänst visar att de tre rikaste tiondelarna får mer än hälften av skattesänkningen.

Kan det bero på att det har varit självklart för mig att utfallet skulle bli detta med Reinfeldts skattepolitik och att det därför inte får mig att gå i taket?

När detta är ett slag mot allt som jag trott på under hela min uppväxt.



Det som tydligen blivit förhärskande är "SSSA", Satsa på dig själv, skit i andra. Något som var otänkbart under tidigare generationer. När pensionärerna som i sitt yrkesverksamma liv producerat och arbetat ihop det välstånd som började synas innan den nya regeringen övertog makten och helt började spoliera det.

Det talas om att ingen ska diskrimineras av kön, hudfärg, sexuell läggning eller ålder. Men vad händer, pensionärerna får betala en högre skatt än övriga. Det är väl att åldersdiskriminera eller är pensionärerna så belastande för den här regeringen att de måste svältas ut?



Att låta egoismen blomma ut på detta sätt känns kränkande för den generation som lärt sig av livet tidigare att hålla huvudet högt och vara solidarisk med sina medmänniskor för att detta gagnar alla.

Att helt plötsligt som pensionär bli utsatt för att betraktas som överflödig och tärande måste kännas kränkande för de flesta. Förtidspensionärer som i sitt arbete skadats livsvarigt, ålderspensionärer som trott på en god ålderdom och sjukvård för dem som blivit skröpliga.



Allt detta sammantaget gör att alla pen-sionärsorganisationer måste höja sina röster och ryta till så att det når regering och riksdag innan alla möjligheter till bättring försvunnit och landet hamnar bland dem som vi i dag bedömer som
u-länder i fråga om sociala möjligheter.