»Det är svårt att ta ett parti som backar in i framtiden på allvar.«
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vänsterpartiets och Jonas Sjöstedts nej-historia är lång, det vet vi alla. Tyvärr talar man tyst om vad dessa nej skulle få för konsekvenser.
Under den debatt vi har haft med Jonas Sjöstedt har han till exempel konsekvent undvikit två frågor av central betydelse för vår svenska samhällsmodell. För det första det faktum att rättighetsstadgan med dess stärkta skydd för löntagarna blir bindande och för det andra stärkandet av den nationella kontrollen av tjänster i allmänhetens intresse.
Nej-historien är som sagt lång. Vänsterpartiet var emot anslutningen till EES, vilket man senare har accepterat. Medlemskapet har man varit emot från början och har inte ändrat uppfattning.
Än mer anmärkningsvärt är att man var emot Amsterdamfördraget, där sysselsättningspolitik och grundläggande skydd för arbetstagare blev en del av samarbetet, bland annat på svenskt initiativ. När sedan Nicefördraget skulle antas var man emot detta och stödde Amsterdamfördraget.
Nu när vi har ett nytt reformfördrag väljer man att slåss för Nicefördraget, vilket som Sjöstedt mycket riktigt påpekar vänsterpartiet var emot från första början.
Det är svårt att ta ett parti som backar in i framtiden på allvar.
Avslutningsvis: varför undviker Jonas Sjöstedt konsekvent frågan om betydelsen av att rättighetsstadgan blir bindande? I EU:s rättighetsstadga slår man fast rätten "att förhandla och ingå kollektivavtal på lämpliga nivåer och att i händelse av intressekonflikter tillgripa kollektiva åtgärder för att försvara sina intressen, inbegripet strejk" och att de närmare bestämmelserna om detta får regleras i nationell lag.
En enad socialdemokrati och fackföreningsrörelse välkomnar detta beslut.
Likaså är det avgörande att medlemsstaternas ansvar för välfärden förtydligas. Här står det i ett särskilt protokoll att fördraget "skall inte på något sätt inverka menligt på medlemsstaternas behörighet att tillhandahålla, beställa och organisera tjänster av allmänt intresse", och är viktigt för att lägga fast gränsen mellan EUs inre marknad och det nationella ansvaret för välfärden.
Men Jonas Sjöstedt undviker frågan och diskuterar skrivningar och detaljer av mindre betydelse. I dagsläget är moderata ungdomsförbundet emot fördraget för att det är för "sossigt" och vänsterpartiet för att förslaget kommer från EU.
Kanske borde det svenska vänsterpartiet åka på studiebesök till Danmark. I Danmark finns ett framgångsrikt vänsterparti som vänt den gamla vänsterfundamentalismen ryggen.
Man ser bland annat möjligheterna i att utveckla samarbetet i EU. I Sverige härskar tillbakablickarna fortfarande efter 13 års medlemskap i EU. Man talar fortfarande om att man ska arbeta för att EU ska upplösas och att Sverige ska lämna EU.
Det är hög tid att vänsterpartiet ansluter sig till kampen för ett Europa på medborgarna och löntagarnas villkor.