DEBATT: Regeringen infriar bara sina vallöften

Sluta klaga på försämringarna i a-kassan. Beslutet är redan fattat i demokratisk ordning i riksdagen. Det är dags att inse att den borgerliga regeringen infriar sina vallöften utan att i förväg ha redovisat konsekvenserna. Dessa kommer långt senare, var så säker! Att tro att Stefan Tornberg, c, eller Krister Hammarbergh, m, båda riksdagsmän från Norrbotten, skulle komma till "insikt" och ändra sin inställning i frågan är lika sannolikt som att George Bush, USA:s president, skulle offra sig för de fattiga. Både Tornberg och Hammarbergh är så "förförda" av tillgängligheten till makten att de i ett inledande skede av denna mandatperiod är beredda att lägga "fattigfolket" på den borgerliga regeringens nyårsbål. Men minns mina ord. När vi närmar oss nästa valrörelse 2010, då verklighetens facit visar sig, då kommer även ödmjukheten tillbaka. Var så säker. Jag tycker att den svenska fackföreningsrörelsen ägnar alltför mycket tid till det som inte går att förändra, i vart fall i dagsläget, nämligen försämringarna i a-kassan. Det är hög tid att ändra strategi. Att den borgerliga regeringen vill åstadkomma en "klockren" samhällsförändring är inte något den mörkar. Den har en klar inriktning; fattiga förblir fattiga och rika ska bli både ännu lite rikare och dessutom få mer makt. Den makten avser samtliga borgerliga partier i riksdagen att nyttja. Då är allt samlat på en och samma plats eller händer om vi så vill. Det finns en borgerlig euforisk tanke, om vi först försämrar för dem som redan har det svårt så får det svenska samhället mer tillväxt. Enkelt och praktiskt, eller hur? Fackföreningsrörelsen borde i stället för att klaga på försämringarna i a-kassan starta en ideologisk debatt om vilket samhälle vi faktiskt är på väg in i. Nu är det inte längre solidaritet, omtanke och humanism som ska vara vägledande utan i stället rå och kall egoism. Den som är frisk, har ett arbete och inte är i behov av den gemensamma sektorn ska bli "vinnare". Normen i det svenska samhället har under mer än 60 år varit att finnas till hands för de människor som behöver hjälp och stöd för att få ett gott liv. Det har kunnat ske genom att vi bland annat betalat skatt efter förmåga. Den normen gäller inte längre. Inför kommande avtalsrörelse sätts den svenska fackföreningsrörelsen på prov. Då om inte förr får vi se hur det är ställt med solidariteten, sam-manhållningen och viljan att stå upp för alla de människor, mer än 500 000, som den borgerliga regeringen övergivit. Lägger vi samman alla som får försämringar i någon form talar vi om människor som motsvarar samma folkmängd som finns i Göteborg, Malmö och Luleå. Nu gäller det att söka samarbetspartner och dit hör många småföretagare, värna deras utveckling, men ta inte ett steg tillbaka för de stora koncernföretag som förbehåller sig rätten att tilldela sina höga chefer orimliga bonusprogram och orimliga lönelyft. Ivrigt påhejade av borgerliga politiker på både riks- och lokalplanet. Medan allmosor tilldelas dem som arbetar. Det är där som kraften ska läggas, blir mitt lilla råd. På sikt kommer det att få konsekvenser även för den borgerliga regeringen eftersom den agerar både på uppdrag av storfinansen (läs Svenskt näringsliv) och "sitter i dess knä". Gott nytt år. <No_style> </No_style><NamnUPortr>Mårten Ström </NamnUPortr><Presentation>If Metall SSAB</Presentation>

Debatt: Regeringen infriar bara sina vallöften