DEBATT: Röd svartmålning

Svar till Olov Abrahamsson, NSD ledarsidan den 24 augusti. Att använda sig av nedsättande karaktärsbeskrivningar om sina politiska motståndare är vanligt i den amerikanska politiken. Det går under beteckningen ?negativ campaigning?. Att svartmåla motståndarna och förvränga bilden av vem de är vad de vill. Nu tar NSD:s ledarsida och den socialdemokratiska kampanjapparaten metoderna rätt in i den svenska valrörelsen. Det är djupt beklagligt. När sakargumenten tryter kommer lögnerna och personangreppen fram. Det gäller i allmänhet i årets valrörelse och i synnerhet det hårt pressade socialdemokratiska partiet. Det går dåligt för socialdemokraterna. Partiet är på väg att förlora året val. Men i stället för att ta debatten om den fråga väljarna tycker är viktigast, jobben och arbetslösheten väljer socialdemokratiska företrädare person-angrepp och nedsättande argumentering om centerpartiet, Allians för Sverige och våra företrädare. När Olov Abrahamsson, ledarskribent skriver om centerpartiet i NSD den 24 augusti känns argumenten igen. Det räcker med en enkel sökning på internet för att snabbt konstatera att orden inte är hans egna. Företrädare från alla delar av arbetarrörelsen använder i stort sätt exakt samma argument för att beskriva centerpartiet. Följer du trådarna på internet hittar du ganska snabbt ursprungskällan, tidningen Aktuellt i Politiken, socialdemokraternas egen nyhetstidning som råkar ha samma adress som partihögkvarteret på Sveavägen. Det är viktigt med en tuff debatt inför ett riksdagsval. Det ska vara hårt. Argumenten och fakta ska prövas och omprövas. Det är en viktig del i vår svenska demokratiska modell. Det är också därför det blir så allvarligt och oroväckande när fristående socialdemokratiska röster, som NSD ändå kunde beteckna sig som tidigare, slutar att tänka själv. Budskapen blir en produkt av experter och hemliga opinionsundersökningar snarare än mötet med väljare och politisk ideologi. Det är det här som kommer att bli socialdemokraternas fall i höstens val. En centralstyrd kampanj med budskap producerade bakom skrivborden på Sveavägen 68, som ingen riktigt känner sig bekväm med. Det ärliga demokratiska engagemanget lyser med sin frånvaro när makten står på spel. <NamnUPortr>Frank Nilsson </NamnUPortr><Presentation>centerpartiet, Luleå </Presentation> Svar till Frank Nilsson. Frank Nilsson diskuterar inte en enda av de sakfrågor som nämndes i ledaren 24 augusti - exempelvis centerns krav på att begränsa fackets konflikträtt, sänkt A-kassa och försämrad anställningstrygghet för unga. Inte med en stavelse berör han huvupoängen i min ledare: att det gamla folkrörelse - och mittenpartiet centern har förvandlats till högerns och marknadsliberalernas bästa kompis. I stället ägnar han hela sitt inlägg åt att misstänkliggöra budbäraren. Han beskriver mig som en socialdemokratisk propagandist som inte kan tänka själv. Det är en både trist, torftig och oförskämd debatteknik som säger mer om dagens centerparti än om något annat. Till sist: Det är ingen hemlighet att jag hämtar fakta och uppgifter från Aktuellt i Politiken, LO-tidningen, Dagens Arbete, Kommunalarbetaren och en massa andra facklig-politiska tidskrifter. Låt mig bara rätta Frank Nilsson på en punkt. Inspirationskällan till en del av resonemangen om ?den nya centern? är inte Aktuellt i Politiken eller Sveavägen 68, utan en artikel som skrevs av Eric Sundström i SSU:s tidning Frihet i slutet av förra året. Det är för övrigt en utmärkt artikel som förtjänar att läsas av många. Den visar att centern inte längre är vad den har varit. <NamnPortr> </NamnPortr><NamnUPortr>Olov Abrahamsson </NamnUPortr><Presentation>politisk chefredaktör, NSD</Presentation>

Debatt: Röd svartmålning