På grund av regler från din plattformsleverantör kan du tyvärr inte utföra prenumerationsärenden i appen.
Debatt: Rovdjur - extremt särintresse
Övriga2006-12-06 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
<I>Svar till Olof Trosten, NSD Debatt den 2 december.</I><br /><br /> <br /><br />Jag håller med Olov Trosten om att vår kultur består i ett antal särintressen. Så långt håller jag med. Men där slutar det. <br /><br />Varje grupp i samhället kämpar för sina särintressen. Löntagarna vill ha maximal nettolön. Företagarna och aktieägarna vill ha maximal vinst och utdelning. <br /><br />Om man inte hittar rätt balans mellan de olika särintressena blir resultatet kollaps. <br /><br /><br /><br />Hela vårt samhälle bygger på en balans mellan särintressen. I en demokrati kan medborgarna ha ett visst inflytande på vilket särintresse som får ta överhanden. <br /><br />Rovdjursförespråkarna företräder ett extremt särintresse. Människornas särintresse på landsbygden är att de vill ha en trygg tillvaro utan att riskera att slumpartat drabbas av förlust av liv och egendom. <br /><br />I det här fallet finns det inga påtagliga fördelar för samhället som talar till rovdjursförespråkarnas fördel<br /><br /><br /><br />För att möta de svåra problem vi har framför oss, som författaren mycket riktigt påpekar, har vi inte råd att spendera dyrbara resurser på helt improduktiva särintressen. <br /><br />Jägare och djurägare är nödvändiga för att vi ska få mat på bordet. Gäller faktiskt också stadsbefolkning vilket tycks glömmas bort i debatten. <br /><br />Det mesta av maten i snabbköpet kommer från en produktiv landsbygd. <br /><br />Forskning visar klart att en konstant balans inte är normen i naturen utan den naturliga cykeln för många arter är våldsamma svängningar mellan topp och botten. Tänk bara på Bibelns sju goda och sju magra år. <br /><br /><br /><br />Fenomenet var alltså känt redan i förantiken. Senaste exemplet jag såg var Kaarlo Nygren och Pjotr Danilovs kartläggning av älgpopulationens svängningar sedan 1500-talet.<br /><br />Vi undviker absolut inte några ekologiska katastrofer genom att låta alla rovdjur föröka sig okontrollerat. <br /><br />Problemet är mycket svårare än så. Endast människan har en viss förmåga att kontrollera förloppet.<br /><br /><br /><br />Det gäller alltså för politikerna att inte falla i de förföriska fällor som naturromantikerna målar upp utan balansera olika särintressen för att få det bästa resultatet för samhället som sådant. Och att göra det utan att ta bort en av hörnstenarna i vår kultur, att inte offra individer under förutspegling att det är bäst för samhället. <br /><br />Annars är vi tillbaka i den kommunistiska ideologin. Se bara på Aralsjön, en av de största ekologiska människovållade katastrofer vi haft på jorden. <br /><br /><No_style><br /><br /></No_style>Situationen för rovdjuren är att björnen är tre gånger så talrik som Sveriges riksdag beslutat om, lodjuren svälter ihjäl eftersom de inte klarar konkurrensen med vargen, vargreviren gränsar till varandra med katastrofala följder för älgstammen. <br /><br />Vi har hittills utöver skador haft ett dödsfall från rovdjur. Hur många ska tillåtas att skadas eller dödas under 2000-talet för att rovdjursförespråkarnas särintresse ska få bestämma?<br /><br /><br /><br />Om rovdjuren tillåts fortsätta att föröka sig okontrollerat kommer det att leda till kollaps av landsbygdskulturen och våra rika klövviltstammar. Utan landsbygden dör också staden. <br /><br />Svenska Rovdjursföreningen har hittills motsatt sig alla beslut om skydds- eller licensjakt på våra fyra stora rovdjur.<br /><br /><br /><br /><NamnUPortr><B>Calle Seleborg</B><br /><br /></NamnUPortr><Presentation>Folkaktionen ny rovdjurspolitik</Presentation>
