DEBATT: Samekonventionen bör inte ratificeras

Svar till Per Isaksson, NSD Debatt den 9 maj, samt till Malin Brännström, NSD Debatt den 23 maj. Jag tycker inte att det förekommer några direkta sakfel i LRF/Isaksson och inte heller att det är fråga om skräckpropaganda som LRF/Isaksson för. Om samekonventionen ratificeras innebär inte detta att svenska samer, renägare eller andra får några direkta rättigheter i Sverige. Däremot kan det innebära att svenska samer får rättigheter i Norge och Finland i enlighet med konventionstexten men bara i den omfattning som svenska staten hävdar där. På samma sätt kan norska och finska samer få rättigheter i Sverige i förhållande till vad norska staten kräver av Sverige om konventionen ratificeras. Detta är enkel konventionsjuridik. Till exempel ratificerade Sverige Europakonventionen om mänskliga rättigheter 1952 men konventionen, som sådan, kunde inte åberopas av enskilda svenskar mot svenska staten förrän år 1995 och först efter att EU tvingat Sverige att implementera konventionen som lag. Enligt min uppfattning bör inte Sverige ratificera konventionen. Orsaken är att den kan skapa rättigheter för norska och finska samer i Sverige som svenska samer genom nu gällande lagstiftning i Sverige inte har motsvarande rätt till. De enda samiska rättigheter som är reglerade här gäller rennäringen. Isaksson har alltså rätt i sin uppfattning att konventionen genom rennäringslagen enbart får konsekvenser för renskötseln. Härigenom uppstår också den positiva särbehandling av renskötseln i det nordiska perspektivet som Isaksson framhåller. Renskötsel har också enligt en särskild bestämmelse i miljöbalken ställning som riksintresse. Att renskötseln har riks-intresse medför att mark- och vattenägare inte får förfoga över sin egendom om det påtagligt försvårar för renskötseln. Genom den inhemska regleringen i miljöbalken innefattar alltså konventionen det av Isaksson påstådda hindret för näringslivet. Att Sverige får kritik för sin hantering av samefrågorna beror på hur man i nationell rätt hanterat samefrågorna. Markägarfrågan i renbetesområdena är omtvistad. Här ligger konflikter mellan staten och enskilda, i många fall också samer som inte deltar i renskötsel. Löst är inte heller vilka rättigheter som samerna utanför renskötseln har. Även den svenska renskötselrätten enligt rennäringslagen är omtvistad, dels för att den tillhör samebymedlem och inte same och dels för att i renskötselrätten ingår jakt, fiske, uttag av skog samt rätt att sätta upp anläggningar. Om staten är med på detta är det en sak, men vilka rättigheter har renskötseln på privata marker och vatten? Det är en stor fråga. Att ge sametinget beslutanderätt vid de nu påtalade motsättningarna mellan olika samer är som att tända en krutdurk. Samtidigt är det märkligt att Malin Brännström, som är jurist, inte låtsas om vad svensk lagstiftning betyder i förhållande till ratificering. Har det möjligen att göra med att hon representerar de ren-ägande samerna? <NamnUPortr>Lars Ola Hull </NamnUPortr><Presentation>EU-jurist, jur kand</Presentation>

Debatt: Samekonventionen bör inte ratificeras