Samernas rätt till mark och vatten måste tydliggöras
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den 13 september 2007 är ett historiskt datum för världens urfolk, då antogs Urfolksdeklarationen av FN:s generalförsamling.
Efter en mycket lång process kunde 144 stater enas om vilka grundläggande rättigheter som urfolk världen över ska anses ha. Sverige och de nordiska staterna har varit drivande i arbetet.
Det är givetvis positivt att Sverige tar detta ansvar internationellt. Nu återstår att omsätta deklarationen till en praktisk verklighet i Sverige.
Vilka krav ställer då urfolksdeklarationen på Sverige? Deklarationen berör flera olika samhällsfrågor som hälsa, utbildning och sociala frågor.
I dessa avseenden måste regeringen nu agera för att samernas situation ska förbättras. Regeringen bör bland annat i samverkan med sametinget och andra samiska organisationer ta fram en nationell folkhälsopolicy för samerna som sedan ger ansvariga myndigheter direktiv om hur de ska arbeta för att samernas situation ska förbättras.
De mest omdiskuterade delarna av urfolksdeklarationen rör frågorna om urfolkens rätt till mark och vatten. Urfolksdeklarationen klargör att staterna måste respektera och ta hänsyn till dessa rättigheter.
I Sverige innebär detta att samernas rätt till mark och vatten måste tydliggöras. I dag finns i Sverige ett alltför svagt skydd för samiska rättigheter. Samernas möjlighet att påverka beslut är begränsad till samebyarnas rätt att delta i olika samråd. Kraven på dessa samråd är ofta mycket lågt ställda.
För att leva upp till urfolksdeklarationens krav måste lagstiftningen ändras och principdiskussioner om markanvändningen genomföras mellan regeringen och sametinget. De lokala samråden måste utvecklas till regelrätta förhandlingar om hur mark och vatten kan användas.
Jag är övertygad om att detta inte kommer att leda till att all markanvändningen i de samiska områdena blir låst som representanter för olika intressen ofta framför. Min övertygelse är att detta kommer att leda till mer genomtänkta beslut som leder till en mer hållbar utveckling, inte bara för samerna.
Urfolksdeklarationen sätter samernas situation i fokus. Med tanke på Sveriges traditioner inom den internationella folkrätten borde Sverige här vara ett föregångsland.
Verkligheten är dock att Sverige vid upprepade tillfällen fått internationell kritik för att samernas förhållande inte förbättras. Jag vill nu uppmana regeringen att ta tag i denna situation och genomföra de förändringar som krävs.
Frågan om samernas möjlighet att medverka i beslut om hur mark och vatten ska användas är inte enbart en fråga om olika intressen i Norrlands inland, utan ytterst en fråga om mänskliga rättigheter.