Samla krafterna kring vården

Allt för mycket kraft och resurser ödslas nu på den så kallade regionfrågan. Utan folkligt stöd försökeri huvudsak socialdemokratiska politiker i norra Norrland, inom såväl kommuner som landsting, att skapa en ny politisk plattform för den egna verksamheten.

En storregion koncentrerar makten och ökar avståndet väljarna och den politiska ledningen. foto: kurt engström Fotograf: Kurt Engström

En storregion koncentrerar makten och ökar avståndet väljarna och den politiska ledningen. foto: kurt engström Fotograf: Kurt Engström

Foto: Fotograf saknas!

Övriga2008-02-21 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Man avser att till regeringen inlämna en ansökan om så kallad regionbildning omfattande Norrbotten, Västerbotten och stora delar av Västernorrland. Berörda befolkningar har inte fått säga sitt och inte har man för avsikt att fråga heller.

Effekterna av en sådan regionbildning är inte entydiga, men för många står det klart att Norrbottens län utgör den huvudsakliga flytkraften och övriga tynger betänkligt. Inte minst när det gäller tillgängligt skatteutrymme.

Ett av argumenten, inte minst från ansvarskommittens kringresande förespråkare, har varit de positiva effekterna för sjukvården.

Allt skulle bli enklare, billigare och effektivare. Ja, ni har antagligen hört den valsen förr men sällan fått se löftena infriade.



Att makten på detta sätt koncentreras och avståndet mellan väljare/befolkning och den politiska ledningen ökar står utom allt tvivel. Det geografiska området blir helt enkelt för stort.

Visst finns det samordningsvinster och möjligheter till att undvika en del dubbelarbete, främst mellan länsstyrelse och landsting, men med tanke på sannolika nackdelar i form av en allt mer centraliserad sjukvård och höjda skatter, så överväger nackdelarna.

En regionbildning måste bygga på folklig vilja och politiker som har lyhördhet och förmåga till att genomföra ett demokratiskt förändringsarbete. Inte på snabba ryck och överenskommelser i slutna rum.

Folkpartistiska landstingspolitiker talar i en debattartikel den 19 februari om en "avvärjd statskupp i landstinget" och refererar till skrivningar i ett återremitterat förslag om obs-platser och en lagd motion, där ledningen föreslår att sådana frågor i framtiden enbart ska avgöras av tjänstemän.

Det som skedde var knappast något avvärjande av statskupp, men däremot backade ledningen från uppfattningen att sådana frågor ska avgöras av verksamheten.

Även strukturfrågor av annat slag, till exempel hur organisationen ska vara utformad, kunde tänkas tillhöra fullmäktiges uppgifter. På så sätt har det skapats ett utrymme för att på ett mer konstruktivt sätt föra en diskussion om vilka uppgifter som ska ligga på styrelse, fullmäktige och verksamhetsansvariga.



Det är här vi behöver koncentrera våra resurser eftersom länets befolkning ställer krav på hög tillgänglighet och högspecialiserad vård vid behov. Ett behov som hittills har kunnat tillgodoses genom ett samarbete över länsgränderna. En för ändamålet skapad organisation där de fyra nordligaste länen gör upp om förutsättningarna, alltifrån vad som ska erbjudas, till priset för tjänsterna. Det har fungerat i många år, dessutom bra, utan en särskild regionbildning.

Regionprojektet i nuvarande form tar alltför mycket tid och resurser, inte minst i relation till hälso- och sjukvården.



Skrota projektet i dess nuvarande form och låt befolkningen säga sitt. Att driva igenom projektet utan folkligt stöd, det är att betrakta som statskupp.

Att från en dag till en annan vakna upp och få reda på att regioncentrat är flyttat från Luleå till Umeå och kanske jobbet likaså, det är en statskupp.