DEBATT: Sätt ett tak för de statliga lönerna

Vänsterpartiet vill införa ett lönetak för chefer i statlig tjänst. Det handlar om trovärdighet och legitimitet för offentlig verksamhet. Vi har föreslagit att statsministerns lön ska utgöra tak. Ett sådant lönetak i staten skulle också kunna utgöra norm för chefer i kommuner och landsting. Våra motståndare hävdar att lönen måste vara kopplad till ansvar och omsättning. Men i fråga om ansvar och omsättning, måste det vara svårslaget att komma i nivå med statsministern. I dag räcker inte statsministerns arvode ens upp till en nivå som kvalar in bland de 5-6 högst avlönade i LKAB. Tidningen Dagens arbete har granskat direktörernas lönelyft. Undersökningen visar att ledningen i arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen höjde sina löner med 83 procent mellan 2003 och 2005. En direktör fick 250 procentigt påslag. Samtidigt steg lönerna för de anställda med sex procent. <No_style> </No_style>Tyvärr bidrar även statliga bolag till ett ökat misstroende från medborgarna genom stora lönelyft. Vattenfalls vd Lars G Josefsson fick 2005 ett påslag på 75 procent. Jan-Erik Jatko i LKAB:s koncernledning fick 93 procent mellan 2003 och 2005. Sveaskogs vd Gunnar Olofsson ökade sin inkomst med 83 procent? och så vidare. Ersättningarna upplevs många gånger med rätta som stötande. Det är lätt att se det som att en liten elit av chefer ger varandra ökade löneförmåner år efter år, samtidigt som andra grupper släpar efter. En elit som inte tar ansvar för samhället, utan enbart för sina egna privilegier. Inkomst- och förmögenhetsklyftorna i det svenska samhället ökar. Orsakerna är komplexa och hänger ihop med samhälleliga maktförhållanden. Att den offentliga sektorn, dit resursfördelningen sker med demokratiska beslut och där behov snarare än marknadsmakt får vara styrande, slutade sin expansionstrend i slutet av 1980-talet, är en viktig förklaring till de större klyftorna. Den nyliberala vågen drog in och den röda mattan för ökade skillnader och en liten ekonomisk elit rullades ut. Tyvärr tog även offentlig sektor efter, medan löntagarnas löner och förmåner trängdes tillbaka. Problemen med de höga ersättningarna har inte med enskildas privatmoral att göra, och målet med den här artikeln är inte att ifrågasätta enskildas duglighet. Det handlar om ett systemfel som behöver rättas till. Om det ska finnas en kultur för de redan privilegierade blir det svårt att hålla samman ett samhälle och efterlysa förtroende för dess institutioner. Det är logiskt att den borgerliga regeringen inte vill ha något lönetak. När det kommer till privilegier förnekar sig aldrig moderaterna eller deras följeslagare, men var finns ni socialdemokrater? <NamnUPortr>Siv Holma, v </NamnUPortr><Presentation>Riksdagsledamot </Presentation> <NamnPortr>Ulla Andersson, v </NamnPortr><Presentation>Riksdagsledamot</Presentation>

Debatt: Sätt ett tak för de statliga lönerna

Om det ska finnas en kultur för de redan privilegierade blir det svårt att hålla samman ett samhälle och efterlysa förtroende för dess institutioner, skriver Siv Holma och Ulla Andersson.