Anders Pettersson, krist-demokrat i Boden, hade den
4 maj ett raljant inlägg i NSD. I de delar den berörde mig vill jag göra följande klargöranden.
Barn- och utbildningsnämndens beslut om ny skolstruktur är inget besparingsförslag utan en anpassning av lokalbehovet till ett väsentligt lägre elevantal totalt i kommunen. Syftet är att föra över ekonomiska resurser från lokaler till personal. Helt enkelt effektivare resursutnyttjande.
Självklart har en skola mycket stor betydelse för en by. Något annat har jag aldrig hört någon politiker säga.
Däremot behöver det inte betyda döden för en by att mista sin skola. Allt beror på hur man hanterar nedläggningen. Boden har 45 byar och 10 byskolor. Det betyder inte att Boden har 35 döda byar.
Jag anser, och det har jag också sagt i debatten, att det är viktigt att se över vilka konsekvenser en skolnedläggning får. I det sammanhanget är det beklagligt att barn- och utbildningsnämnden inte utfört det uppdrag man fick av fullmäktige i maj 2005, nämligen att ta fram en konsekvensbeskrivning av en eventuell skolnedläggning i just de byar man nu fattat beslut om.
En byskola är ofta även en samlingslokal för övriga gemensamma angelägenheter i den egna bygden, helt enkelt kittet som förenar byn. Det är oerhört viktigt att möjligheten att hålla samman varje enskild bygd inte rycks undan.
En skola innebär också ekonomisk aktivitet i bygden och är därmed av betydelse för bygdens övriga näringsliv. Vad händer med detta?
20 års engagemang inom landsbygdsutveckling på alla nivåer har lärt mig att det går att rädda en bygd undan avveckling även om den egna skolan läggs ned. Men man kan också misslyckas.
Allt beror på hur man hanterar verksamheten runt omkring. Det var också det som Karl-Erik Nilsson, ordförande i nationella landsbygds-kommitten, strök under i sitt tal på Landsbygdsrådets årsmöte i februari.
Gång på gång betonade han vikten av en helhetssyn när man hanterar landsbygdspolitik.
Låt oss se till att det även genomsyrar landsbygdspolitiken i Boden.