I en rapport framtagen av rikspolisstyrelsen, åklagarmyndigheten, domstolsverket och kriminalvården föreslås att tingsrätterna i Gällivare och Haparanda ska avvecklas. Den enda tingsrätt som blir kvar i Norrbotten, enligt förslaget, blir Luleå tingsrätt.
Redan tidigare har tingsrätter i Norrbotten skrotats. Nu är turen kommen för en än mer massiv nedläggningsvåg om utredningens ideer förverkligas.
Nedläggningarna i Norrbotten följer ett tydligt nationellt mönster. Runt om i landet har under de senaste åren en rad tingsrätter lagts ned. Det har varit utslag av en socialdemokratisk politik att centralisera svenskt rättsväsende.
Det finns all anledning att vara starkt kritisk till den utvecklingen. Att rättsväsendet är närvarande i hela Sverige är av avgörande betydelse för människors förtroende för rättssamhället.
När rättsstaten fjärmar sig från medborgarna förlorar det till slut sin legitimitet. Det vore mycket, mycket allvarligt. Bristen på poliser, den allt tuffare arbetsbelastningen på landets åklagare och avvecklingen av tingsrätter har skapat en djup oro hos många människor.
Det saknas också seriösa konsekvensanalyser av de föreslagna nedläggningarna.
I en analys bör inte enbart följderna för rättsväsendet behandlas. Även effekterna för de orter som drabbas av nedläggningar och neddragningar måste tas med i beräkningen.
Det vore högst rimligt att, innan ytterligare tingsrättsnedläggningar överhuvudtaget kan övervägas, en rejäl utvärdering görs av de nedläggningar som redan har genomförts i olika delar av landet.
Det är också svårt att påvisa att rättssäkerheten vid mindre domstolar skulle vara sämre. Inte sällan har mindre domstolar kortare handläggningstider och problemen med sjukfrånvaro är mindre.
Att det skulle vara några särskilda problem med säkerheten vid de norrländska domstolarna förnekar också den nya utredningen själv. Argumenten för det rimliga i att avveckla mindre domstolar är, milt uttryckt, inte övertygande.
En fortsatt nedläggning av mindre domstolar är allvarligt i sig; det gäller inte minst i ett län som Norrbotten med långa avstånd.
Men minst lika kritisk finns det skäl att vara till hur själva processen har varit upplagd. Den har varit riggad för att förhindra så mycket som möjligt av demokratisk insyn och göra det svårt att mobilisera folkligt motstånd mot förändringarna.
Den förra socialdemokratiska regeringen insåg att det aldrig skulle gå att vinna en omröstning i riksdagen med en proposition som i ett slag skulle lägga ned ett stort antal tingsrätter i hela landet. Därför valde den att gå stegvis fram och låta tjänstemän ta fram promemorior, rapporter och förslag.
Genom att gå fram landsända för landsända skulle något samlat nationellt tryck mot de föreslagna förändrin-garna inte kunna uppbådas. De samlade konsekvenserna av centraliseringspolitiken skulle vara svår att överblicka.
Utredningsrapporten som föreslår tingsrättsnedläggningar i Norrbotten beställdes av den förra socialdemokratiska regeringen. Det är således ingenting som den nya regeringen och den nya justitieministern Beatrice Ask, m, behöver känna sig bunden av.
Den nya regeringen har redan lagt om politiken när det gäller satsningar på fler poliser och på utökade resurser för åklagarverksamheten. Nu finns chansen att byta kurs i synen på domstolsväsendets organisation. Vi ser fram emot den kursomläggningen.