I NSD kunde man på ledarsidan den 21 juni läsa den braskande rubriken "FP driver kampanj mot facket", detta med anledning av ett pressmeddelande som jag skrev efter generaladvokatens utlåtande om Waxholmsfallet.
I korthet innehöll detta pressmeddelande tre åsikter.
För det första ansåg jag att det var för tidigt att dra de definitiva slutsatserna av generaladvokatens skrivningar. Såvitt jag förstår delar LO denna osäkerhet. "Vi får vänta med champagnen", kunde man snart läsa i LO-Tidningen.
För det andra ansåg jag att skrivningarna om proportionalitet fortfarande kan tolkas på olika sätt.
Bara det faktum att generaladvokaten diskuterar huruvida en stridsåtgärd kan vara proportionerlig eller inte innebär ett diskussionsutrymme som är nytt för Sverige.
Kanske, kan man tänka sig, är det därför även Dan Holke, chef för LO/TCO rättsskydd, intog en så avvaktande hållning när beskedet kom?
För det tredje menade jag att Wanja Lundby Wedin i sin nya roll som Europafackets ledare inte bara kan ha det svenska fackets bästa för ögonen.
Jag står alltså fast i min åsikt att det är rimligt att ifrågasätta proportionaliteten
i Byggnads och Elektrikerförbundets åtgärder mot det lettiska företaget.
Byggnads har ju också medgivit misstag. Fick verkligen Laval en verklig förhandling?
Det visade sig ju i efterhand att de löner Laval erbjöd sina anställda låg på en nivå för en svensk målare, knappast smulorna från den rike mannens bord. Lönen låg dessutom i paritet med Byggands egen så kallade stupstocksregel.
Därtill krävde Byggnads ytterligare ersättningar, något som generaladvokaten ifrågasätter. Det handlar bland annat om det sk granskningsarvodet, som ju Europadomstolen nyligen slog ner på.
För att en gång för alla bringa tydlighet i målet:
Ja, jag vill att de svenska kollektivavtalen ska gälla i Sverige. Ja, jag vill att svenska lagar ska gälla i Sverige med respekt för EG-rätten.
Nej, jag tror inte att lönedumpning är en svensk väg till framgång.
Men efter att ha gått igenom generaladvokatens uttalande, studerat Arbetsdomstolens dom samt gått igenom en lunta av pressklipp från Vaxholmshändelsen känns Görans Färms tvärsäkerhet inför utgången och ovilja att diskutera framtida problem och avvägningar dyster.
Den svenska modellen har tjänat Sverige väl, inte tu tal om det. Men Sverige har förändrats sedan den första Saltsjöbadsrundan, så grundligt att det måste vara tillåtet att åtminstone diskutera kollektivavtalsprincipens utformning i framtiden.
Färm kan kalla det "kampanj" om han vill. Personligen tror jag att det är just den sortens slagord som förhindrar en konstruktiv debatt, och därmed också eventuella konstruktiva lösningar.
Det, om något, borde oroa den svenska modellens anhängare.