Slarvig s-argumentation
Svar till Jan Andersson, Göran Färm, Inger segelström och Åsa Westlund, NSD Debatt den 30 november.
Fotograf: Kurt Engström
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag tycker att det är ganska anmärkningsvärt att EU-parlamentariker är så slarviga i sina argument.
Frågan är vad som är värst, om de inte känner till fördragets innehåll eller om de medvetet ger en felaktig bild av det.
Även denna gång kommer de fyra socialdemokraterna med ganska tvivelaktiga påståenden om Lissabonfördraget. Från att ha förnekat att fördraget slår fast att EU-rätten överordnas nationell rätt hävdar de nu att detta inte är något nytt.
Det är fel, principen har tidigare inte varit fördragsfäst. Det är den nu i en förklaring som har samma juridiska giltighet som fördragets artiklar.
Faktum är också att flera medlemsländer inte tidigare har erkänt denna princip fullt ut.
Ett exempel på det är att Sverige inte tog upp vår grundlagsfästa offentlighetsprincip i medlemskapsförhandlingarna med EU eftersom den inte ansågs vara förhandlingsbar. Det blir svårt att hävda en sådan ståndpunkt med det nya fördraget.
Det är också fel att påstå att Lissabonfördraget till skillnad från det nu gällande Nicefördraget gör det möjligt att utvidga EU. EU har just utvidgats med Rumänien och Bulgarien med Nicefördraget som grund.
Faktum är att Lissabonfördragets skrivningar om utvidgning är drastiskt försämrade jämför med det avvisade förslaget till konstitution för EU.
Formuleringen om att "Unionen skall vara öppen för alla europeiska stater som respekterar dess värderingar och förbinder sig att gemensamt främja dem" som fanns i portalparagrafen för den avvisade EU-konstitutionen har nu helt strukits. Även i den relevanta artikeln har nya reservationer lagts in genom att hänvisningar görs till rådets tidigare beslut på området.
Det är anmärkningsvärt att de fyra socialdemokraterna inte anser att den svenska EMU-omröstningen ska respekteras genom ett undantag i fördraget.
Sådana undantag har Danmark och Storbritannien. När det nu gällande Nicefördraget skrevs hade frågan inte avgjorts genom folkomröstning i Sverige. Nu när det är gjort det måste detta respekteras.
I sin brist på argument för Lissabonfördraget försöker de fyra socialdemokraterna framställa mig som en anhängare av Nicefördraget medan de är motståndare till det.
Det var precis tvärtom när det fördraget antogs. Nicefördraget är dock mindre dåligt än Lissabonfördraget.
Men jag vill att EU ska lyssna på folkopinionen, respektera folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna och förändras till det bättre. Då behövs mer demokrati och miljöhänsyn och mindre militarism, centralism och fri marknad.
Det är motsatsen till det Lissabonfördrag som de fyra socialdemokraterna försvarar så osakligt och aggressivt.