Socialdemokraterna stoppade konstruktiv kemikalielagstiftning

Det är anmärkningsvärt att socialdemokraterna valde att rösta ja till en urvattnad kemikalielagstiftning, skriver EU-parlamentarikerna Helène Goudin, Jens Holm och Carl Schlyter.

Övriga2006-12-19 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Mindre än fem procent av alla kemikalier testas noggrant i dagsläget. Kunskaperna om resterande 95 procent är högst begränsade. De kemikalier som används <br />i till exempel schampo, kläder, byggmaterial eller leksaker behöver inte testas och godkännas. Det finns i dag ingen lagstiftning som ålägger kemiindustrin att undersöka om en kemikalie är farlig innan den används. <br /><br />Medlemsstaternas myndigheter måste i stället bevisa att en kemikalie bortom allt tvivel är farlig för hälsa och miljö för att en begränsning ska vara möjlig. Men myndigheterna har inte resurser att kontrollera tiotusentals kemikalier. <br /><br />Därför innehåller åtskilliga av de varor och produkter vi dagligen kommer i kontakt med kemikalier som är skadliga för folkhälsan och miljön. <br /><br /><br /><br />Flera EU-länder har motarbetat en stark kemikalielagstiftning. I EU-parlamentet är det främst den konservativa gruppen, i vilken moderaterna och kristdemokraterna ingår, som har varit motståndare till en konstruktiv kemikalielagstiftning, ivrigt påhejade av omodern tysk kemiindustri. <br /><br />I övrigt har det funnits ett relativt starkt stöd i EU-parlamentet för en miljövänlig kemikalielagstiftning. Inte minst har de svenska ledamöterna, med undantag av i första hand moderaterna, betonat värdet av en modern kemikalielagstiftning. <br /><br /><br /><br />Dagarna innan den avgörande omröstningen om kemikaliedirektivet kom de tre stora partigrupperna i EU-parlamentet, den konservativa, den socialistiska och den liberala gruppen hastigt överens om en kompromiss med ministrarna i rådet om hur den nya kemikalielagstiftningen ska utformas. Kompromissen ser ut som en önskelista från den lobbystarka tyska kemiindustrin. <br /><br />Kompromissen innebär att substitutionsprincipen, vilken fastslår att de mest farliga kemikalierna ska ersättas med mindre farliga alternativ när sådana finns tillgängliga, praktiskt taget stryks. <br /><br /><br /><br />Detta innebär att varor som innehåller kemikalier som är hormonstörande, reproduktionsstörande, orsakar cancer eller skadar DNA fortfarande kommer att finnas tillgängliga på varuhyllan. <br /><br />Den rättsligt bindande ansvarsprincipen avskaffas, som klargör att ansvarsbördan ska ligga på företagen, snarare än på medlemsstaternas myndigheter. Kravet på att medlemsländerna ska kunna ha en strängare kemikalielagstiftning nonchaleras. <br /><br /><br /><br />För oss är det anmärkningsvärt att socialdemokraterna valde att tigande acceptera denna kompromiss. Svenska naturskyddsföreningen betecknar kompromissen som en skandal och den samlade europeiska fackföreningsrörelsen har kallat kompromissen för ett tydligt resultat av kemiindustrins påkostade lobbykampanj. <br /><br />Vad hade då alternativet varit? Vänstergruppen och den gröna gruppen lade fram ett gemensamt kompromisspaket som kräver starka miljövänliga skrivningar. Om detta alternativ hade vunnit EU-parlamentets bifall hade nya förhandlingar inletts med ministrarna i rådet. <br /><br />I detta läge hade parlamentet haft en miljövänlig förhandlingsposition och kunnat uppnå en mer konstruktiv kompromiss med rådet. Resultatet hade aldrig kunnat bli sämre. <br /><br /><NamnUPortr><B>Helène Goudin </B><br /><br /></NamnUPortr><Presentation>junilistan<br /><br /></Presentation><NamnPortr>Jens Holm <br /><br /></NamnPortr><Presentation>vänsterpartiet<br /><br /></Presentation><NamnPortr><B>Carl Schlyter</B><br /><br /></NamnPortr><Presentation>miljöpartiet<br /><br />EU-parlamentariker</Presentation>