Statskuppen i landstinget tillfälligt avvärjd
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
i Luleå den 14 februari. Eftersom händelsen inte refererats av norrbottniska medier är det vår skyldighet att informera länets befolkning, inte minst eftersom vi förväntar oss nya försök.
Bakgrunden är landstingsledningens förslag till nedläggning av vårdplatser vid Haparanda vårdcentral, de så kallade obs-platserna. Ett förslag som mött hårt motstånd inte minst inom ledningspartierna, där kompromissförsök följt ormens väg på hälleberget och där fullmäktigebeslut skjutits upp möte efter möte eftersom flera socialdemokratiska ledamöter öppet deklarerat att de ämnar fälla förslaget.
Lösningen på problemet, statskuppen om man så vill, var att i handlingarna inför fullmäktigemötet den 14 februari, efter en motion av oppositionen om översyn av läkarjourorganisationen, ange att man från och med nu helt lämpar över beslutsansvaret till andra.
Texten lyder:
"Föreslår landstingsstyrelsen att beslut om antalet vårdplatser på sjukhusen och vårdcentralerna fortsättningsvis ska fattas av verksamhetsansvariga."
Ordet statskupp var Kent Ögrens eget, en företeelse som han under fullmäktigedebatten försäkrade endast förekom i länder som Chile och aldrig i hans egen organisation. Pressad angående förslaget påstod han därefter att det inte var sant att man tänkt överlåta beslutsansvaret till tjänstemännen. När han sedan konfronterades med texten hävdade han ännu mer pressad att han aldrig läst den.
Som statskupp betraktat hör försöket kanske till de ömkligare.
Eftersom den närmaste tidens interna krisdiskussion inom de tre ledningspartierna knappast lär bli särskilt offentlig kanske vi för en tid framåt kan sätta punkt.
Ett ytterligare påpekande är ändå nödvändigt efter den häpnadsväckande ärliga och klargörande repliken från ett annat landstingsråd, tillika ordföranden i demokratiutskottet, Britt Westerlund. Hon förklarade under samma dags avslutande debatt om regionlandsting varför dessa behövs.
"Regionlandsting måste vi ha för att kunna ta tillbaka makten från tjänstemännen", förklarade hon.
Så föll då två sanningar samtidigt på plats angående den politiska landstingsledningens självständighet och drivkrafter.
4 Man har nu helt gett upp ambitionen om att ens försöka låtsas ha ansvar för sjukvårdsstrukturella beslut.
4 Den väg man därför stakat ut för sin personliga politiska överlevnad kallas regionlandsting.
Bägge är förstås lika pinsamma för alla tre partier i landstingets ledning och därför nödvändiga för dem att fortsättningsvis
i möjligaste mån maskera.
Hur nu det ska gå till?