NSD har i ett par ledare den 13 och 14 augusti på ett förtjänstfullt sätt kritiserat den koncentration av statliga jobb och beslutsmakt som skett till Stockholm.
Mer förvånande är att ansvaret för detta läggs på den nya alliansregeringen. Det är faktiskt inte under det senaste året som 68 000 statliga jobb lokaliserats till Stockholm.
NSD:s ledarskribent försöker göra en poäng av folkpartiledaren Lars Leijonborgs uttalande om att politiken för Norrbotten måste "bygga på den kraft som finns bland människor här, att skapa förutsättningar för fler privata företag och nyföretagande."
Lars Leijonborg har ju rätt. Det är inte utlokaliseringar och fler "Norrbottenspaket" som ger någon hållbar grund för utveckling av vårt län. I stället handlar det helt riktigt om att skapa förutsättningar för människor och företag att utvecklas.
Centralisering av myndigheter och statliga verksamheter som skett till Stockholmsområdet måste ifrågasättas. Centerpartiet har konsekvent krävt att nya myndigheter ska lokaliseras utanför Stockholmsområdet och att en utlokalisering ska ske av befintliga jobb. Krav som inte fått gehör av de socialdemokratiska regeringarna.
I samband med försvarsuppgörelsen lyckades centerpartiet få igenom att en utlokalisering av statliga jobb till de orter som drabbats av neddragningar.
Ett åtagande som till stora delar ännu inte infriats.
Den nya alliansregeringen har lovat att kraftigt minska på den statliga byråkratin och antalet myndigheter. Något som måste ske på ett sådant sätt att det inte drabbar tillgänglighet och kvalitet i de statliga tjänsterna för den enskilde medborgaren.
Därför är utmaningen inte att i första hand att utlokalisera statliga jobb, utan att tillförsäkra en nära och god statlig service i hela landet.
Lokaliseringspolitikens tid är förbi. Nu handlar det om att ge oss som bor och verkar i Norrbotten samma möjligheter som i övriga delar landet att växa och utvecklas.
Därför är ansvarskommittens förslag om att flytta makt från staten till de folkvalda
i regionen mycket viktigt. Staten har sin uppgift i att tillförsäkra hela landet en fungerande infrastruktur i form av till exempel vägar, järnvägar och bredband samt att se till att det finns likvärdiga förutsättningar i hela landet.
Ett uppseendeväckande påstående av NSD är att alliansregeringen minskat på stödet till folkbildningen. Fakta är att stödet till folkbildningen höjts med hela 500 miljoner kronor sedan den nya alliansregeringen tillträdde.
Precis som NSD säger ett viktigt bidrag till att det finns "ett kulturliv på orter som befinner sig långt från storstädernas enorma kulturutbud".
Även om NSD:s exempel är illa valda så går det inte att komma ifrån att det sedan mycket länge finns en Stockholmsfixering i politiken.
Den blir inte mindre när den nya oppositionsledaren Mona Sahlin som sin viktigaste uppgift sätter en satsning på 15 miljarder på förorterna kring Stockholm. Så inte blir det någon enkel resa.
Svar direkt:
Det är inga anonyma statliga byråkrater i Stockholms innerstad som drabbas, när den nya alliansen nu drar ned på "den statliga byråkratin". Det handlar framför allt om besparingar på den lokala arbetsförmedlingen, försäkringskassan, skattekontoret och arbetsmiljöinspektionen - det vill säga i verksamheter som har stor betydelse i våra vardagsliv.
Fackförbundet ST har räknat ut att sparbetingen berör cirka 9 000 statligt anställda runt om i landet. Det kommer givetvis att få konsekvenser i Jokkmokk, Övertorneå, Överkalix och andra små kommuner i vårt avlånga land.
Stefan Tornberg och centern - som en gång i tiden stod upp för lands- och glesbygden - medverkar därmed till en politik som slår undan benen för många mindre samhällen. "The times they are a-changing", som Bob Dylan sjöng.