Syftet är att förvandla lögn till offentlig sanning
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När den tredje i raden av socialdemokrater gjort sin stämma hörd med påståendet om att Anders Mansten aldrig blivit avskedad, han slutade minsann sin läkaranställning
i landstinget frivilligt, framträder ett mönster.
Först i kön stod Kent Ögren själv från talarstolen under februari månads fullmäktigemöte. Jag antog då att det handlade om en billig provokation i syfte att styra uppmärksamheten från den övriga debatten. Den andre var Leif Bogren i en liknande försvarstext för landstingsrådet som nu senast Bengt Ek. Ett enkelt svar till herrarna vore ett påpekande om att jag har papper på det. Ett annat min advokats kommentar: Varför betalade de (landstinget) i så fall två och en halv miljoner kronor?
Det intressanta är förstås varför en rad ledande socialdemokrater i länet upprepar ett påstående som flertalet norrbottningar uppfattar som ren lögn alternativt saknar möjlighet att värdera. Syftet är förstås att
i möjligaste mån förvandla lögn till offentlig sanning.
Den spegelvända versionen har man för övrigt också använt när man utan bevis
i andra sammanhang upprepat ordet lögn för att undergräva min och övriga folkpartisters trovärdighet.
Metoden är välbeprövad, men riskabel för utföraren enligt moralen i "Vargen kommer".
En uppenbar iakttagelse när det gäller själva påståendet är att initiativet knappast kommer från politikerhåll.
Alla tre saknar såväl tillräcklig juridisk kunskap som uppenbar personlig drivkraft.
Initiativet kommer i stället från de tjänstemän, med landstingsdirektör Elisabeth Holmgren i spetsen, som nu försöker hitta gynnsammast möjliga position inför stundande rättsprocesser.
De som kommer att handla om hur
personer i landstingsledningen, själv
och via bulvaner, systematiskt spritt
osanna och kränkande påståenden om
mig som människa och läkare i syfte att förstöra mina möjligheter till framtida försörjning.
Om det även i de ursprungliga planerna ingick att i möjligaste mån rasera min trovärdighet som sjukvårdspolitiker har tidigare varit svårt att bedöma.
Den politiska dimension som det nu, tre gånger av tre olika socialdemokrater,
upprepade påståendet om det inbillade avskedet nu tillför styrker den misstanken.
Misstanken om att avsikten hela tiden funnits, att med metoder hämtade från samhällsystem helt andra än det vi själva trott oss tillhöra (vårt kallas demokrati) tysta en obekväm politisk motståndare.
Att några av länets socialdemokrater försvarar metoderna är tydligt.
Vad tycker alla andra?