Vi välkomnar förslaget till förändringar i las som innebär att arbetstagare som fyllt 45 år inte längre ska kunna tillgodoräkna sig extra anställningstid vid turordning i samband med arbetsbristuppsägning, vid företrädesrätt till återanställning och vid beräkning av skadestånd i samband med felaktiga uppsägningar eller avskedanden.
Bestämmelsen, som har det goda syftet att skydda den äldre arbetskraften, kan bli kontraproduktiv. Den kan slå mot just den lite äldre arbetskraften, i alla fall mot dem som står utanför arbetsmarknaden eller vill byta arbete.
En given effekt av förslaget att ta bort denna regel är att yngre arbetstagares skydd relativt sett kommer att stär-kas samtidigt som det kommer att främja rörligheten på arbetsmarknaden, något som
i slutändan kan komma den äldre arbetskraften till godo.
Ett mer genomgripande för-slag i promemorian som vi diskuterade i måndags är paketet som ska ge bättre möjligheter till tidsbegränsad anställning.
Det är bra att reglerna om tidsbegränsade anställningar förenklas och att man inför en ny form av tidsbegränsad anställning, så kallad fri visstidsanställning. Men det är inte bra att det också i fortsättningen ska vara möjligt att stapla visstidsanställning på visstidsanställning.
Detta gäller fri visstidsanställning, vikariat och provanställning. Under vissa förutsättningar kommer det vara möjligt för en arbetsgivare att ha en person tidsbegränsat anställd i upp till 54 månader.
Det är inte rimligt. Gränsen för fri visstidsanställning bör ligga på 18 månader och inte de 24 månader som föreslås. Vidare bör det finnas ett sammantaget tak för tidsbegränsningar på 36 månader.
En moderniserad las ska fylla rollen som en balans mellan verksamhetens kompetensbehov och den anställdes självklara rätt till trygghet. Och det kan bli verklighet om vi i diskussionen även tar hänsyn till dem som står utanför arbetsmarknaden.