Krister Hammarberg säger i ett debattinlägg (Piteå-Tidningen den 6 juli) att socialdemokraternas vison om trygghet handlar om bidrag. Jag undrar om Hammarberg vid villabrand skulle säga att han fick bidrag för att bygga upp sitt hus.
Ska vi finanisera försäkringarna tillsammans, eller ska var och en teckna sina egna försäkringar? Det finns flera länder som har den lösningen också, men det innbeär ännu större sociala skillnader, där den som har råd får rätt till vård.
Jag såg för ett par år sedan ett tv-program om en kvinna i USA som kunde säga exakt vilken dag hon skulle dö. Det var den dagen hennes sparkapital var slut och specialistsjukhuset hon låg på skulle stänga av hennes dialys -apparat för att hon inte kunde betala längre. Ett sådant land, med ohejdad kapitalism i såväl skola, omsorg som sjukvård vill jag inte leva i.
Självklart ska vi arbeta för att minska antalet sjukskrivna och förtidspensionärer, men inte genom sämre fackliga rättigheter utan genom att se till att göra arbetsplatserna hälsosammare och att människor får vård fortare.
Moderaterna ansätter i årets val facket som aldrig förr, facket där vi tillsammans arbetar för att få trygga arbetsmiljöer och schysta arbetsvillkor. De vill tillsammans med alliansen öka medlemavgiften med 300 kr i månaden, ta bort avdragsrätten till a-kassa och fackavgift, samtidigt som de ser till att lägga en politik för att skapa en låglönemarknad i Sverige.
Lägre inkomster, högre avgifter för fackligt medlemskap, och när det börjar tryta i hushållskassan blir det svårare att prioritera en försäkring, som de fackliga medlemskapet är. I förlängningen innebär detta att fackföreningen försvagas och arbetsmarknaden styrs än mer av företagen och finansvalparnas jakt på snabba vinster.
De blir inte heller lättare att hitta ett arbete för att man, som moderaterna förelsår, sänker a-kasseersättningen till 65 procent och att sedan måsta acceptera att ta ett arbete till 80 procent av densamma. För mig och säkert för många andra som är arbetssökande skulle det innebära att jag i stället för att försöka hitta ett arbete, skulle få lägga ned tiden på att försöka hitta ett nytt boende för mig och min familj då vi inte skulle ha råd att bo kvar.
Moderaternas politik går ut på att ?hungriga vargar jagar bäst?, medan socialdemokratisk politik bygger på att trygga människor vågar satsa, vågar utbilda sig, vågar starta eget, för de vet att det finns ett socialt skyddsnät som dämpar fallet om man skulle misslyckas. Skillnaden handlar också om vem som ska betala, ska vi gemensamt ta ansvar för varandra eller ska var och en sköta sitt?
De ?nya? moderaternas politik för trygghet ger jag inte mycket för. Det är som vanligt trygghet för de som har råd. Vad jag ber om inför höstens val är ett fortsatt förtroende att utveckla den svenska välfärdsmodellen där vi tillsammans tar ansvar för varandra.
För mig som ung socialdemokrat är det självklart: Alla ska med - så enkelt är det!
socialdemokraterna