Utförsäljning är en usel affär för skattebetalarna

Övriga2007-02-28 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
På torsdag tar regeringen beslut om att inleda utförsäljningen av de statliga företagen. Högst upp på utförsäljningslistan står Teliasonera, Nordea, OMX, Vasakronan, SBAB och Vin&Sprit. Men det är bara början. Regeringens mål är att alla företag som verkar på konkurrensutsatta marknader ska säljas ut. Frå-gan är därför inte vilka av statens 55 företag som ska privatiseras, utan i vilken ordning. Regeringens mål är att sälja ut statliga företag till ett värde av minst 50 miljarder kronor varje år. <br /><br /><br /><br />Utförsäljningarna har dock mycket lite med ekonomi och sunt förnuft att göra. I stället vägleds de helt och hållet av ideologiska skäl, eller mer kor-rekt, av ideologisk blindhet. Utförsäljningarna är en rent ut sagt usel affär för svenska skattebetalare. Regeringen vill använda försäljningsintäkterna på 150 miljarder kronor till att betala av på statsskulden. Därmed minskar visserligen räntekostnaderna med ungefär 5 miljarder kronor per år, men samtidigt går också staten miste om alla framtida utdelningar från de privatiserade företagen. De statliga företagens utdelningar ger varje år ett mycket viktigt bidrag till den svenska välfärden, något som naturligtvis upphör när företagen säljs ut. <br /><br /><br /><br />Bara från de sex företag högst upp på regeringens försäljningslista fick staten förra året en utdelning på 9,7 miljarder kronor och i år kommer den att överstiga 16 miljarder kronor. Om vi tar 2007 som exempel innebär alltså utförsäljningarna en ren förlust på 16 minus 5 miljarder kronor. Det ger 11 miljarder back bara under 2007. Ännu återstår för regeringen att förklara hur detta är en bra affär för de statliga företagens nuvarande ägare, svenska folket. <br /><br /><br /><br />Efter vår hårda kritik mot regeringens kortsiktighet har Fredrik Reinfeldt sagt sig vilja ta hänsyn till allt ifrån sysselsättning och forskningsresurser till huvudkontorens placering vid utförsäljningarna. Men Fredrik Reinfeldts om-sorg om jobb och svensk konkurrenskraft skorrar falskt. Rimligen utövar staten ett större inflytande över företagen som ägare än som säljare. Om Fredrik Reinfeldt på allvar är bekymrad över utförsäljningarnas konsekvenser finns bara ett alternativ, att stoppa dem. Det vore också klädsamt om statsministern krävde samma långsiktighet och ansvarstagande av den egna regeringen som han tidigare krävt av Scanias ägare <br /><br /><br /><br />Regeringen kommer att begära ett "brett mandat" för sina utförsäljningar. Om den borgerliga majoriteten går med på detta abdikerar riksdagen fullständigt från sitt an-svar över den fortsatta procesen och regeringen får fria händer att sälja vilka företag de vill. Därmed finns inte längre några garantier för att de före-tag som förvaltar mycket vik-tiga naturtillgångar - Vattenfall, LKAB och Sveaskog - inte flyttas högre upp på utförsäljningslistan och säljs ut redan denna mandatperiod. <br /><br /><br /><br />Sammanfattningsvis är utförsäljningarna en usel affär för medborgarna, de leder till en ökad kortsiktighet och skadar därmed viktiga svenska företag som Telia och Nordea. Dessutom riskerar privatiseringen av SBAB att leda till minskad konkurrens och högre bolånekostnader. <br /><br />På torsdag har regeringen chansen att förklara varför utförsäljningarna trots detta måste drivas igenom. Vi tror det blir svårt. <br /><br /><br /><br /><NamnUPortr><B>Karin Åström</B>, s<br /><br /></NamnUPortr><Presentation>Riksdagsledamot <br /><br /></Presentation><NamnPortr>Roger Forsberg<br /><br /></NamnPortr><Presentation>LO-facken, Luleå</Presentation>