Välfärd uppstår inte i kölvattnet av skattesänkningar
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
NSD Debatt den 31 mars.
Få politiska begrepp är så flitigt använda av politiker som välfärd. Välfärd är ett laddat begrepp som i media per automatik borgar för socialt engagemang, politiskt ansvar och politisk vilja. Det är när den åtrådda välfärden ska omsättas i politiska program som de ädla ambitionerna möts av hinder. Kurt-Åke Andersson har i en debattartikel den 28 mars i NSD listat orsaker till politikernas tillkortakommanden. Hur väl dokumenterade och behjärtansvärda resursbehov, arbetsmiljöer och lönenivåer än är tycks tröskeln ekonomi inge sådan respekt att allt stannar vid verbala visioner. Kurt-Åke Andersson kommer inte längre i sin debattartikel än att sätta frågetecken ba-kom: "Hur prioriterar vi?". Utan att svara hänvisar han till statistik som visar att det föreligger verkliga hot mot den framtida välfärden. "Vi kommer inte att ha råd".
Vi har visst råd med en trygghetsskapande och jämlik välfärd. Det vi inte har råd med är den nyliberala fördelningspolitik som
i flera valrörelser prioriterat privat konsumtion framför offentlig.
Välfärd uppstår inte i kölvattnet av skattesänkningar. Tvärtom. De bäddar för en utarmning av den offentliga sektorn och för ytterligare avgiftsbeläggning av välfärdstjänster. Men om detta talar man inte.
I stället ger man sken av att enighet råder om välfärdsramarna och fördelningspolitiken. Något som Siv Holma, Anna Hövenmark och Börje Lööv avfärdade i en debattartikel i NSD den 31 mars. De kunde påvisa att endast vänsterpartiet står för en fördelningspolitik med fokus på välfärd.
Men vi börjar närma oss vägs ände. Snart återstår bara en förlamande politisk strejk för att garantera den offentliga sektorns anställda likvärdiga utrymmen för lönebildningen som i de privata tillverkningsbolagen. Varken sjuksköterskor eller vårdbiträden överlever på vackra ord.
I NSD den 31 mars skriver Britt Westerlund att "Välfärdstjänsterna får aldrig styras av privata vinster." Nu öppnas vägen för att konfiskera vinsterna i befintlig privat vård. Eller? Blir allt som det brukar?
När S:t Görans sjukhus privatiserades hördes bara ett mummel till protester från socialdemokratin. Nu är det bara att avföra vårdcentralen i Vittangi som privatiseringsobjekt. Eller?
Det som krävs är politiskt mod och handling som förpassar nyliberalismens påfund och judasgestalter till dunkla skuggkabinett.
Vid det här laget borde de flesta ha lärt sig att nyliberalismens silverpengar är för-ödande för utvecklingen av välfärden oavsett om de erbjuds som jobbavdrag eller inkomstbaserade barnbidrag.