Laponia är ett område med unikt samiskt kulturlandskap och ett rikt djur- och växtliv. Områdets värden är så höga att Unesco gav det världsarvsstatus 1996.
Det betyder att det betraktas som en angelägenhet för hela mänskligheten. Bland annat uppfyller Laponia kriteriet att bestå av enastående naturfenomen med exceptionell naturskönhet och stora estetiska värden.
Området som ska undersökas ligger i det mest otillgängliga och mest skyddsvärda delen av naturreservatet, med känsliga renbetesmarker och livsmiljöer för hotade arter.
Området ligger på Sörkaitums samebys året runt-marker och har stor betydelse som vårflyttningsområde i april. Det är så känsligt att det råder landningsförbud för luftfarkoster mellan 15 mars och 15 juli.
Det är oacceptabelt att Bergstaten beviljar undersökningstillstånd i ett så värdefullt och känsligt område som Laponia.
Naturligtvis behöver inte undersökningstillståndet leda till att företaget också får tillstånd att utvinna områdets koppar. Men det öppnar möjligheten för framtida exploatering - annars vore det ju helt meningslöst att undersöka området.
Om vi menar allvar med att värna ursprungsbefolkningars rättigheter och möta hoten mot den biologiska mångfalden så ska självklart inte ens förutsättningar för exploatering i Sjaunja vara av intresse.
Undersökningstillståndet i Laponia måste också se i sitt sammanhang. Det är inte bara Sjaunas koppar som är i världsmarknadens blickfång - intresset för Sveriges mineraltillgångar är i dagsläget mycket stort och ett tusental undersökningstillstånd har beviljats runtom i landet.
Det öppnar naturligtvis för en mängd positiva effekter för sysselsättning och ekonomisk utveckling. Men det får inte ske till priset av att vi mister oersättliga värden.
Det växande intresset för att exploatera våra naturtillgångar måste bemötas med kunskapen om att vi befinner oss i ett alarmerande läge när det gäller vårt lands biologiska mångfald.
I dag är omkring 3 500 svenska arter upptagna på Röda listan, vilket innebär att de är hotade eller missgynnade.
Laponias och andra naturområdens enastående artrikedom är alltså ingenting vi kan ta för givet.
Uppenbarligen föreligger det brister i minerallagen när Bergsstaten kan ge undersökningstillstånd i ett område som Sjaunja. Med stöd av minerallagen kan Bergstaten neka undersökningstillstånd i nationalparker.
Men Sjaunja är ingen nationalpark och faller därför utanför denna ram, trots att det uppfyller alla rimliga krav för att skyddas från framtida exploatering.
Vänsterpartiet har i riksdagen ställt frågan till näringsminister Maud Olofsson om hon tycker det är rimligt att företag får lov att undersöka områden som Sjauna och, om inte, om hon är beredd att ändra i minerallagen för att förhindra det.
Den biologiska mångfalden måste gå före företagens intressen, det går inte att kompromissa om. För om vi inte skyddar våra arter är det inte bara vackra naturupplevelser som står på spel utan själva grunden för jordens överlevnad.
för vänsterpartiet
partistyrelse