Vaxholmsdomen handlar om EU:s fördrag
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
i fallet med den lettiska byggfirman som arbetade i Vaxholm slog de ett slag mot den svenska modellen på arbetsmarknaden.
I praktiken satte domstolen den fria marknaden, rätten att fritt flytta varor, tjänster, kapital och arbetskraft, framför sociala och fackliga rättigheter.
Detta är helt i enlighet med EU:s fördrag som fungerar som en grundlag för EU. Där är den fria rörligheten en överordnad
princip.
Den väg som EU:s domstol pekar ut är dubbelt osolidarisk. Den öppnar för att arbetskraft från andra länder ska kunna utnyttjas till sämre villkor än sina svenska arbetskamrater när de arbetar här. Det i sin tur hotar att leda till att de svenska löntagarnas villkor undergrävs och att seriösa företag som sluter riktiga kollektivavtal missgynnas.
I stället för att en gemensam arbetsmarknad skulle fungera som en hävstång för löntagare från länder med lägre löner och säm-re villkor så kan den fungera som en murbräcka mot våra rättigheter och förmåner.
Efter domen har en debatt uppstått om hur effekterna av den ska bemötas. Denna debatt försvåras av att många, inklusive ledande företrädare för LO och socialdemokraterna, var övertygade om att den nuvarande lagstiftningen i Sverige och EU skulle ha gjort utfallet omöjligt.
Innan domen fälldes hävdades det att
EU:s stadga om grundläggande rättigheter, tjänstedirektivets utformning och svensk lagstiftning skulle skydda våra kollektivavtal. Det visade sig vara helt fel.
Nu hävdar samma optimister att det skulle räcka med mindre justeringar av exempelvis det svenska genomförandet av EU:s utstationeringsdirektiv för att undvika domens effekter. Men jag är rädd att de då lurar sig själva ännu en gång.
Om man börjar anpassa den svenska lag-stiftningen till domen som föreslås finns två risker.
Den ena är att vi på egen hand undergräver vår modell på arbetsmarknaden genom att införa minimilöner eller lagfästa kollektivavtal.
Den andra risken är att förändringarna ändå inte kommer att räcka. EU:s domstol kan återigen underkänna våra lagar och öppna upp för social dumping genom att hävda den fria marknadens företräde.
Men det finns ett vattentätt skydd för kollektivavtalen. Det är ett bindande undantag, där det slås fast att den som arbetar i Sverige ska följa svenska avtal, i anslutning till själva fördragstexten.
Flera länder har undantag på viktiga politikområden i EU - som försvar, valuta och rättsliga frågor.
Just nu förbereder riksdagen behandlingen av EU:s nya fördrag, Lissabonfördraget. Fördraget låser åter fast principen om den fria marknadens överhöghet.
Men fördraget kan bara antas om alla länder säger ja, Sverige har vetorätt. Det gör vår förhandlingsposition extremt stark om vi kräver skydd för våra kollektivavtal.
Ett sådant undantag skulle dessutom påverka den politiska debatten i hela EU positivt och kunna bli ett föredöme för andra som inte vill se löntagarnas rättigheter slås sönder av EU marknadsfundamentalism.
Men vågar LO och socialdemokraterna stå upp mot EU och ta fighten för kollektivavtalen?