DEBATT: Vet du hur mycket vi betalar i ränta?

Svar till Fredrik Sawestål, NSD Debatt den 24 oktober. Skatterna beskrivs i Swaeståhls inlägg som abnormt höga och som till stor del verkar i det fördolda och därför måste redovisas i lönebesked och på kvitton vilket i och för sig redan är ett standardförfarande. Min invändning är den att skatterna utgör en finansiering av produktiva sektorer inom de centrala samhällsnyttigheterna som förvaltas av stat och kommuner som infrastruktur, sjukvård, brandförsvar, utbildning med mera. Medan räntekostnaderna som läggs till priset på varenda vara vi köper och som hindrar ett fritt utbyte av varor och tjänster på lika villkor är rent destruktiv. I huvudsak tillfaller ränteinkomsterna fem hundradelar av befolkningen, det vill säga de som har kapitalförmögenheter, de vars ränteinkomster vida överstiger ränteutgifterna och i synnerhet gäller det den begränsade skara aktieägare i bankerna. En förkrossande majoritet tvingas av det förhärskande ekonomiska systemet att betala tull till dem som har mer pengar än de behöver för att få tillgång till tillräckligt stora betalningsmedel. Och eftersom man inte bara betalar tillbaka lånet utan också ränta på ränta så är förklaringen given varför avståndet mellan rika och fattiga hela tiden ökar både nationellt och internationellt. Systemet med ränta på ränta fördubblar kapitalägarnas pengar med regelbundna intervaller enligt en exponentiell tillväxtkurva och det är alla vi andra som betalar; inte bara genom avbetalningar utan även om vi aldrig tar ett lån genom att räntan läggs till produktionskostnaden av de flesta varor och tjänster vi köper. Det allvarligaste med ränteekonomin är att den successivt undandrar köpkraft från den stora majoriteten som med sin efterfrågan uttryckt i köpkraft representerar den största delen av BNP. Enda sättet att motverka stagnation och depression är att höja lönerna i takt med produktiviteten i samhället. Borgerliga nationalekonomer hävdar emellertid att höjda löner orsakar inflation och resonerar som så att det är viktigare att värdesäkra papperspengarna än att trygga produktionen och levnadsstandarden. Och för övrigt så stiger priserna som regel före lönerna eftersom producentpriser kan variera från en dag till en annan medan löner omförhandlas mer sällan. Dessutom finns det knappast någon faktor som är så inflationsdrivande som räntan självt. Systemet med ränta på ränta är enligt min mening själva kärnan i inflationen eftersom varje lånad krona till varje investering förlorar i värde från det ögonblick transaktionen är gjord. Vid fem procents ränta blir en krona bara värd nittiofem öre i ett ögonblick. Om man hade satt in ett pund på banken till 5 procents ränta år 0, så kunde man i dag, förutsatt banken och ekonomin hade överlevt i tvåtusen år, inkassera 500 miljarder guldklimpar av vardera samma vikt som jordklotet. Denna motsägelse som i sig själv är orsaken till den orättvisa resursfördelningen i världen har lett till mänsklighetens största krig och ett flertal revolutioner. Att synliggöra vilka det är som tjänar ofattbara förmögenheter på det övrigas bekostnad är långt viktigare än att redovisa skatten på lönebeskedet. För övrigt betalar jag gärna den skatt som finansierar välfärdsstaten. <NamnUPortr>Krister Engman</NamnUPortr>

Debatt: Vet du hur mycket vi betalar i ränta?