Det finska bolag som fick chansen vid förra upphandlingstillfället, kom märkligt nog inte till slutbedömning. Man kan fråga sig varför. Har de gått från att vara kompetent anbudsgivare för ett par år sedan till inkompetent anbudsgivare denna gång?
Tvätteriet i Boden AB och Textilia i Långselse bedömdes i en slutomgång och den senare förordades av utvärderande tjänstemän. Den lilla poängskillnad som förelåg byggde på bedömningar av pris, miljö och kvalite enligt en av landstinget konstruerad mall.
Särskilt poängterades att uppfyllde man inte vissa absoluta krav så kom man inte ifråga. Man kan dessutom fundera över hur utfallet hade sett ut om man valt att till exempel värdera de tre komponenterna pris, miljö och kvalite annorlunda.
Under landstingsstyrelsens sammanträde kändes beskrivningen av den utvärdering som gjorts inte helt tillfredsställande och vi tyckte från sjukvårdspartiets sida att materialet behövde gås igenom ytterligare.
Vi begärde en återremiss, som inte vann gehör från någon annan, vare sig i opposition eller ledning. Tvärtom började en socialdemokratisk ledamot i stället ifrågasätta hur vanligt det var att politiker tog del av detaljunderlaget.
Svaret från tjänstemännen var: Väldigt ovanligt!
Jag uppfattar det socialdemokratiska inlägget som en önskan att inte ifrågasätta hanteringen. Sett i dagens ljus hade en återremiss nog varit på sin plats.
Är man konspiratoriskt lagd så kan man fundera över denna ovilja till detaljgenomgång eftersom en del av det som nu anförs i Tvätteriet i Bodens överklagan sannolikt hade upptäckts.
Den överklagan som är inlämnad pekar på förhållanden som, om de är riktiga och vinner rättens gehör, allvarligt komprometterar landstinget som upphandlare. Ett förhållande som naturligtvis måste få konsekvenser på olika nivåer.
En fråga som nu infinner
sig är: vill landstinget till varje pris bli av med Tvätteriet i Boden?
Ägarna är två före detta landstingstjänsteman. Finns det någon form av konfliktsituation på personnivå som påverkar turerna?