NSD Debatt den 26 februari.
Det är inte alltid så högt till tak i debattklimatet på arbetsmarknaden.
Det märks på reaktionerna kring tankarna på möjligheten för företag och fack att träffa lokala överenskommelser som går vid sidan av de så kallade riksavtalen.
Det är synd för våra
intressen är starkt sammankopplade, vi värnar om före-tagen och facken värnar om sina medlemmar och både företag och anställda behöver varandra.
Antingen förkastas dylika tankar med påståenden som att nu vill arbetsgivarna underminera eller överge kollektivavtalen (vilket inte är sant), eller också att förslaget syftar till att försvaga förutsättningarna för de anställda.
Att det faktiska skälet är att försöka göra det möjligt för företag som inte går tillräckligt bra, att förhandla fram bättre förutsättningar för att långsiktigt kunna konkurrera på den marknad de verkar, viftas bort.
För att sedan uppbåda stridsviljan i de egna leden blandar man allt som oftast in frågor som inte har med avtalen att göra.
Att vd-ersättningar och
aktieutdelningar är frågor för bolagsstämmorna och inte något som parterna har något inflytande över, vet förvisso skribenterna, men eftersom man också vet att dessa frågor har ordentlig sprängkraft används argumenten ofta som bränsle.
Sett mot den bakgrunden är det förstås inte sannolikt att denna replik kommer att övertyga Lennart Nilsson och de synpunkter som framfördes
i tidningen den 26 februari. Det är ju svårt att tvinga folk till att tro på vad man säger.
Sanningen är emellertid att närmare 100 000 medarbetare i teknikföretag runt om
i Sverige arbetar i företag som inte är tillräckligt konkurrenskraftiga. Om de avtal som förhandlas fram hamnar på nivåer som ytterligare försämrar deras lönsamhet riskeras dessa arbetstillfällen.
Det är både dessa företag och deras anställda som vi menar har den främsta nyttan av så kallade öppningsklausuler.
Men vill man inte diskutera detta i sak, så blir det förstås svårt.
region norr