Dan Söderström fyller 70 år. Musik är en stor del av hans liv. Han hoppar fortfarande in som musiklärare och firar också ett annat jubileum. Det var 50 år sedan han blev medlem i Bodens orkesterförening.
Det har gått bra för flera av hans forna elever, som han har varit med att fostra in i musiklivet, såsom Stefan Gunnarson och Karin Hammar. Hans ögon glittrar när han pratar om sina elever.
Men det var inte förstahandsvalet att bli musiklärare. Han ville bli lokförare, som sin far och farfar. Men de tyckte han skulle satsa på något annat. Så han blev folkskollärare. När han tog examen sa hans handledare: "Om du kan skapa ett intresse då har du vunnit. Då lyssnar de och lär".
- Att vara pedagog är att hitta vägar att lära bra. Det är det som är kul och roligt med skolan, men också en utmaning. Människor är inte som en spade, som man sätter i jorden och gräver.
Dan Söderström började arbeta som speciallärare och fortsatte i sex år, varav fyra år på Sandenskolan. Han utbildade sig till kantor och erbjöds sedan en tjänst som musiklärare på Korpenskolan. Därefter utbildade han sig till musiklärare.
Ingen höjdare
Han började spela fiol i realskolan.
- Det var ingen höjdare från början. Jag ville spela piano och började lära mig det på egen hand. I gymnasiet lärde jag mig spela från grunden. Men stråkinstrument passar orkester som ger en helt annan gemenskap.
Helgen som gick spelade Dan Söderström med Bodens orkesterförening tillsammans med knattesymfoniker och blåsare ur kommunala musikskolan dirigerade av Finn Rosenberg.
- Det är det som är så bra med musik, man kan samverka över åldersgränserna. Man kan hjälpa varandra. Det var samma sak när jag började som parvel och fick hjälp av farbröderna. Nu är det tvärtom. Jag spelar tillsammans med knattarna. Man ska ta till vara den möjligheten.
De gav två konserter och övade många timmar i förväg. Drivkraften, säger Dan Söderström, är att få ett bra resultat och en stor publik. På lördagen var det fullsatt i Björksalen och de fick stående ovationer.
LIvet inte slut
Att livet skulle vara slut när man går i pension är inte sant, fastslår Dan Söderström.
- Det finns så mycket resurser i pensionärskåren, att låta pensionärerna jobba lite till räddar välfärden. Det som händer är bara att man inte har samma ork, men man har kunnandet och livserfarenheten.
Han är anställd av Medarbetare i Norr och vikarierar som musiklärare på olika skolor i kommunen.
Dan Söderström säger att det är makt att ge kunskap, men också trygghet i att kunna. Han är inte förtjust i de nya betygskriterierna.
- De får inte bli en belastning så att man tar bort glädjen och intresset.
Prov, utvärdering, betygssättning tar så mycket tid tillsammans med all dokumentation och alla konferenser. Tid som tas från planering och kreativitet, anser han.
- Duktiga lärare slutar tyvärr, men vi behöver hur många pedagoger som helst. Så att grunden blir bra.
Han brinner för körer och började i mitten av 1970-talet att starta skolkörer. Varje år gjorde de en körresa.
- Den häftigaste resan var när vi åkte till Stockholm och Globen där vi deltog i Toner för miljoner, säger Dan Söderström.
Han arbetade också i flera år, med stöd av sin omgivning, med Trädkonserterna i Boden. Hans önskan är att körprojekt mellan klasser och skolor skulle kunna få en fortsättning.
Barnatro
Nu har han startat en manskör i Pingstkyrkan. Han gick med i kyrkan när han var 17 år. Det var ett eget beslut. Han har alltid haft en barnatro, som fått växa.
- Det är en personlig övertygelse jag har. Det finns en trygghet i tron, att det finns en makt som kan hjälpa oss. Innan jag slår upp tidningen på morgonen brukar jag ta en stund för mig själv och reflektera över vad jag själv kan bidra med, också för att orka med allt elände som sköljer över oss.
Ett annat intresse Dan Söderström brinner för är miljön och sin egen trädgård, som hör till hans gröna tänk. Han förstår inte varför man inte satsar mer på järnvägen och krigar för Norrbotniabanan. Han blir frustrerad över den byråkratiska trögheten runt projektet och obeslutsamheten från makthavarna.
- Vi har malmen, vattenkraften och skogen. Jag tycker att vi ska styra lite var resurserna går, säger Dan Söderström.