NSD träffar gänget hos Lena Hansson, 64, eftersom det är hennes tur att sköta värdskapet.
– Det byts varje år och de andra är bättre på att hålla reda på vems tur det är nästa gång, säger Lena Hansson.
Övriga i gänget är pensionärerna Lilian Eriksson, 80, Birgitta Hansson,79, Elsa Johansson, 74, Göta Björk Jonsson, 68 och ”ungflickan” Hillevi Sandström, 58.
Jubileumsträffen dyker alla gästerna upp en halvtimme tidigare än bestämt. I långklänning för klädkoden var festklädsel.
– Vi äter gott, dricker gott och vädrar tungorna, säger Birgitta Hansson.
– Ja, det här gänget kan verkligen överraska. I dag blir det något speciellt för det är ju jubileum, säger matlagerskan Hansson.
Gästerna får inte veta menyn i förväg, så Lena gläntar lite på kylskået och därinne gömmer sig en laxtoast. Sedan blir det också potatisgratäng, marinerad fläskkarre och en jordgubbstårta under jubileumsmiddagen.
Arbetskamraterna har jobbat ihop på medicinska lungkliniken i Boden som tidigare låg i en byggnad bredvid det numera rivna garnisonssjukhuset.
– Ja, men sedan blev vi tvingade in i lasarettet 1987 och var kvar där tills ”Garnis” revs. Vi som jobbat tillsammans är undersköterskor och sjuksköterskor, säger Elsa Johansson,74.
Hon heter egentligen Elsa-marie men kallas helst Elsa.
– Vi var två stycken som hette likadant och den andra Elsa fick alltid min lön. Så jag fick lägga till hela mitt namn så jag skulle få mina pengar, säger Elsa och skrattar.
Gamla ”Garnis” stängde 2000 och sedan flyttades personalen över till Sunderby sjukhus. En del valde att sluta då eller bytte arbete några år senare. Lena Hansson jobbar som fotterapeut på Björknäs hälsocentral och Hillevi Sandström driver lanthandel i Niemisel sedan 2005.
– Jag flyttade också hem till byn där jag är född, säger Hillevi.
Elsa Johansson blev älvsbybo, men jobbade bara två månader på vårdcentralen innan hon fick sin garantipension.
Birgitta Hansson slutade faktiskt på egen begäran tre år före flytten för hon ville inte till Sunderbyn.
– Men mina arbetskamrater har jag inte släppt kontakten med, säger Birgitta Hansson.
– Vi umgås inte annars, men det är klart vi ringer till varandra och uppvaktar på jämna födelsedagar. Jag är ju nestorn i gänget och blev uppvaktad när jag fyllde 80, säger Lilian Eriksson.
Vad de pratar om på sina träffar är hemligt men visst skvallras det lite om dråpliga händelser som inträffat.
Alla minns också glasklart hur det såg ut på den gamla kära arbetsplatsen.
– Ja, den bilden försvinner aldrig. Vi ser fortfarande sjukhusmiljön framför oss och vet precis var allting fanns, säger kvinnorna.
1985 hölls den första omtyckta personalfesten som sedan hållit i sig för vissa. I hela 30 år.
– I början var vi nog fler, men sedan har ett tappert gäng fortsatt att träffas år efter år. Vilket vi är väldigt glada för, säger Göta Björk Jonsson.