Förra veckan genomförde Ulla Wikman en kyrkogårdsvandring som kan ha varit hennes sista. Under en vandring pratar hon och berättar om det gravstenar hon har inventerat.
Ulla Wikman var med i gruppen som bildade forskarföreningen 1992. Hon hade själv börjat släktforska 1990. Ulla är intresserad av människor och livsöden och tror det beror på de historier om människorna i byn Kypasjärvi som hennes mormor berättade.
Sveriges släktforskarförbund gick i slutet av 90-talet ut med en uppmaning att göra gravstensinventeringar. Ulla Wikman hörsammade den uppmaningen och började med sin inventering 1999. Totalt har hon inventerat över 100 gravstenar i Överluleå församling och cirka 15 i Edefors.
Gravarna bör vara äldre än 70 år. Då kommer man åt uppgifter i dödsböckerna, som annars är belagda med sekretess. Ulla förklarar att hon börjar med att vandra på kyrkogården och dokumentera aktuella gravstenar. Hon skriver ned exakt vad och hur det står på dem. Hon beskriver också den exakta platsen, mäter stenen och dokumenterar vad det är för sten.
– Det är grunden, men sedan vill jag naturligtvis veta lite mer och gör därför släktforskning.
Ett livsöde nämner hon särskilt. Berättelsen om en av de gravar hon inventerat handlar om sex barn som miste båda sina föräldrar inom en väldigt kort tid. Året var 1891 och tre av barnen, däribland tvillingar, splittrades och placerades i fosterhem. Det äldsta barnet var tolv år.
– Han och hans två år yngre syster och ytterligare ett syskon stannade kvar på hemgården. De skötte ett helt jordbruk själva. Det kan ju inte ha varit lätt. Man förstår hur tufft de ska ha haft det. Äldsta pojken bildade sedan familj och blev kvar på gården livet ut.
När UllaWikman går och inventerar gravstenar inser hon hur mycket av Bodens historia som finns på kyrkogårdarna.
Överluleå församling är inte så gammal. Kyrkan och kyrkogården invigdes 17 juli 1831. Efter invigningen förrättades två begravningar. De är de två första gravarna på Överluleå kyrkogård. Det var Nils, två år och sex månader. Han var son till inhysesman Johan Wallin i Svartbyn. Så var det en dräng från Buddbyn, Erik Persson, 36 år och sex månader, som dött av lungsot.
– Gravarna finns inte kvar. Jag vet inte var de ligger. Man tar bort gravstenarna, men återanvänder gravarna. Man gjorde det ganska ofta innan Lundagårds kyrkogård byggdes, förklarar Ulla Wikman.
I och med inventeringen kan man hitta igen gamla gravar som en gång fanns på den exakta platsen. Allt finns lagrat digitalt.
Fotnot: Överst på hemsidan www.genealogi.se finns en sökruta. Skriv in gravsteninventering där och klicka vidare på 300 000 poster i Gravstensinventeringen. Där kan man klicka vidare på ”Sök en grav – klicka här!”.