Gloria Gyllroth går tredje året på Bodens musikgymnasium. Sista året ska eleverna göra ett projekt och hon ville göra något annorlunda. Hon visste att Pingstkyrkan har utbyte med en skola i Sumbawanga i Tanzania. Det går 250 elever där, flickor och pojkar, som är i tonåren.
– Kyrkan har hjälpt till att bygga skolan. Jag kollade om det fanns möjlighet att åka dit, säger Gloria.
Och det fanns det. Hon var där med en grupp från andra delar av landet i samband med att de första eleverna på skolan gjorde sina examensprov. Däremot tar de studenten först i vår.
Hon fick bidrag med 10 000 kronor genom kommunens ungdomspott Snabba cash. Utan det hade hon inte kunnat fara. Den stora kostnaden var flygbiljetten. Hon stannade i Afrika drygt två veckor. Hon fick möjlighet att åka runt och besöka olika ställen.
Syftet med det egna projektet var att ta reda på mer om kvinnans roll i samhället och jämställdheten där. Gloria Gyllroth hade inte förväntat sig att kulturskillnaden faktiskt var så stor som den är.
– Det blev en kulturkrock. Vi är så vana i Sverige att kvinnor studerar och jobbar, men i Tanzania är det fortfarande kvinnan som tar huvudansvaret för hem och barn och stannar hemma. När de lagat maten är det de äldre männen som äter först och oftast äter kvinnorna sist.
Pingstkyrkans pastor Malte Holmquist och hans fru Ingegerd Holmquist har bott i Sumbawanga flera år. Det bedrevs då bland annat kvinnoprojekt med syfte att kvinnorna skulle starta egna verksamheter såsom produktion av kaniner, höns och grisar.
– För två år sedan fick de inte behålla intäkterna av sin försäljning. Det får de i dag. Det är jättekul att utvecklingen går framåt, tycker hon.
Däremot säger hon att de hoppat över flera steg i utvecklingen när det gäller telefonin – många har smartphones. Hon berättar att kvinnorna kan balansera många liter vatten på huvudet och samtidigt hålla på med telefonen. Själv försökte hon med några liter, men det gick inte alls till bybornas munterhet.
Gloria Gyllroth upplevde att befolkningen var mycket trevlig och gästvänlig.
– De bemöter inte främmande människor med samma misstänksamhet som man gör här hemma i Sverige.
Samtidigt berättar hon att när hon skulle gå genom passkontrollen så fick hon frågan om hon var säker på att hon verkligen är svensk. Hon försökte förklara att hon är adopterad, men de bara skakade på huvudet.
Resan till Afrika har givit henne nyttiga erfarenheter och hon har fått ett bredare perspektiv.
– Den var helt underbar. Människorna där är givmilda fast de inte har så mycket. Barnen leker och skrattar fast de inte ens har hela kläder eller skor.
Hon reflekterar över om vi i väst kanske komplicerar våra liv för mycket.
– Även om de är fattiga där så tror jag att de är lyckligare än vi är. De uppskattar vardagliga saker på ett annat sätt. Vi tar så mycket för givit. Det gör inte de.
Efter hemkomsten kontaktade hon två företag som tillverkar bindor. Orsaken är att när de snackade tjejgrejer med flickorna på skolan i Sumbawanga framkom att de inte har bindor på skolan och det är långt till nästa by. Ett av företagen har visat intresse att skänka bindor till skolan.
– Vi talade om en årsförbrukning, men hur mycket det blir vet jag inte. Det beror också på transporterna, säger Gloria Gyllroth.