På lördag signerar hon därför sin bok med stor glädje på Coop Forum i Boden.
– Det var någon på Facebook som skrivit: ”Välkommen hem”. Och det lät så gott. Det är toppen att komma tillbaka, säger Ulla Brännström-Englsperger.
Boken handlar om hennes liv mellan åren 1943–1969.
– Jag hade bestämt mig för att skriva om de människor som hade betytt mycket för mig.
Berättelsen blev 150 sidor lång.
– Först då började jag förstå att det kanske kunde bli en bok och då fick den en annan karaktär och till slut blev den över 300 sidor.
Bland annat skriver Ulla Brännström-Englperger om sin far. Först när hon skrev ned sin berättelse började sammanhangen klarna.
– Det här att pappa i allt var så dominerande blev jag väldigt överrumplad av. Han överskuggade allt. Han fanns alltid med även när han inte var närvarande. Han fanns alltid och finns fortfarande i mina tankar och jag funderar på vad han skulle ha sagt om det här.
Vad tror du han skulle säga?
– Han skulle vara så stolt och så glad, men han skulle inte säga det. Snarare skulle han fråga vem som ska lära mig att kommatera.
När hon var riktigt liten kunde avståndet till fadern vara mycket stort. Han drack i perioder.
– Det där var väldigt för-virrande. Han kunde försvinna och vara frånvarande även i hemmet. Jag förstod när jag satte ihop bitarna att jag många gånger trodde att det var mitt fel, säger Ulla Brännström-Englsperger och fortsätter:
– Jag betraktar inte min uppväxt som eländig, utan tycker att jag hade en fin uppväxt. Men det här med pappa måste in i boken för annars hade det inte varit min berättelse.
Många från den generationen som hon berättar om i boken kommer känna igen sig.
– Jag har försökt att beskriva tiden och vardagen som den var då och vad vi hade att förhålla oss till.
Ulla Brännström-Englsperger var simmare på elitnivå. Hon var 14 år när hon simmade med landslaget första gången.
– Det var en bom inom simningen. Vi var väldigt många unga simmare.
Vad har den karriären betytt för dig?
– Oerhört mycket, för det första kamratskapen och
sedan förde simningen mig utanför länsgränsen. Jag fick massor av erfarenheter. Det har betytt mycket för mig hela livet, även efter karriären. Jag har jobbat som tränare, föreläsare och har utbildat simtränare.
Hon har haft uppdrag i simförbundet och sedermera även i riksidrottsförbundet.