Den 6 december lämnade Alf Ohlsson, vår älskade bror oss, i en ålder av 65 år.
Alf var född och uppväxt i Vittangi. Föräldrarna hade ett litet jordbruk, senare fick pappan anställning i LKAB. Syskonen var tre, varav Alf nästäldst.
Idrott, och att vistas ute i naturen var ett intresse i familjen. Att åka båt efter Vittangiälven och leva på det naturen gav kunde vara en semester. Vi uppmuntrades att åka skidor. Ta del i sysslorna hemma var sjävklart. Då vårt nya hus byggdes ville pappa ha hjälp. Alf hämtade sina kompisar till hjälp då sa pappa "pojken blir nog arbetsledare," så rätt han hade.
Alf pluggade till ingenjör och fick anställning i LKAB. Han sa ofta att LKAB är den bästa arbetsgivaren. I arbetet fick Alf resa i de flesta världsdelarna. Han gillade det. Resor privat och i tjänst älskade han.
Jag kommer speciellt ihåg då han fyllde 50 år och vi syskon ville överraska. Vi kom med en livslevande ren. Mycket förvånad blev han, men han konstaterade snabbt att nu är jag även renägare.
Alf levde i verkligheten, han var en sann realist. Han älskade naturen, att vara ute i skogen, ute på älven i båt, fiska, vandra i fjällen. Han lärde sina barn älska naturen. Han var så glad över att sonen Anders flickvän fick uppleva Trollsjön och Kanjon.
Alf har hela sitt vuxna liv arbetat ideellt i VSK (Vittangi sportklubb) Han var tränare för pojklag, men senare då han fick egna barn som var intresserade tränade han även flickorna. Han var även fotbollsdomare en tid.
Alf var en engagerad idrottsman. Som ung tränade han boxning under ledning av Alf Björck. NSD skrev om honom att han var en riktig påläggskalv, senare fotboll, skidor och cykling. Flera av oss har sett hur en riktig sportsman tar sig till jobbet. Han cyklade sommartid fram och tillbaka Vittangi-Svappavaara LKAB-Vittangi .
Alf har åkt tio Vasalopp, sprungit flera Göteborgsmaror, cyklat Vättern runt med mera. Nu i februari skulle han åka skidor i Italien, ett långlopp, och senare Vasaloppet i mars, men sjukdomen slog till.
Den sista levnadsveckan fick vi följa Alf i hans sista branta utförsbacke i skid-spåret. Han ville så gärna leva men sjukdomen tog överhand. Allt för tidigt fick du lämna din familj, dina syskon.
Sorgen och saknaden är stor. I våra hjärtan finns syskonkärleken.
Alrik, Ulla