Anita Rönnqvist, Boden, avled den 13 april av en skoningslös cancersjukdom efter en månads vistelse på Sunderby sjukhus. Hon blev 69 år.
Anita föddes i Gumboda, Norsjö. Hon var den äldsta av två döttrar till sågverksägaren Randolf Edström och hans hustru Margareta. Hemmet och uppväxten präglades av mammas reumatiska sjukdom som hon fick då Anita föddes. Mamma blev gravt handikappad. Det blev ett stort ansvar för vår pappa som också hade ett företag att sköta och mycket jobb lades därför på oss döttrar, förvisso till vardags med hembiträdes hjälp. Pappas hastiga död 1978 blev ett hårt slag för hela familjen och omsorgen om mamma blev ännu tyngre. Mamma dog 1996.
Föräldrarna var med i en EFS-förening där också Anita deltog från tidig ungdom. Hon var även med i Norsjöbygdens sångkör. Sprungen ur en musikalisk släkt så var det även mycket sång och musik i hemmet och Anita hade turen att tidigt få lära sig spela piano efter noter.
Efter avslutad skolgång fick Anita jobb på Skandinaviska Enskilda Banken i Boden. Hon träffade sin livskamrat Kjell. De gifte sig, fick tre söner Mikael, Anders och Daniel och bosatte sig i Sävast. Det aktiva föreningslivet fortsatte och Rörvikskyrkan blev som ett andra hem. Där fick hon många fina vänner med vilka hon fick uppleva allt roligt man kan tänka sig. Framför allt körsång gick som en röd tråd genom livet både att utöva själv och att lyssna till. Anita och Kjell åtog sig utbytesstudenter från Tyskland, Jens och Friederike, för vilket de blev mycket uppskattade.
Anita hade stor passion för att laga mat och baka, plocka bär, lösa korsord, sticka och motion i olika former låg henne varmt om hjärtat, likaså resor till varmare länder. En programpunkt i radion som hon sällan missade var Melodikrysset. Sommarstugan i Pultviken blev en skön oas de sista åren.
Från år 2007 arbetade hon på studieförbundet BILDA i Luleå tills hon jan 2010 gick i pension. Tyvärr fick hon inte njuta så länge av sin ledighet förrän hon drabbades av cancer. Efter behandling såg det ljust ut ett tag, dock kom den tillbaka med full kraft hösten 2013 och gick då, trots ytterligare tuff behandling, inte att stoppa.
Förutom en älskad maka, mor och syster var hon också en älskad farmor, svärmor, svägerska, moster och faster. Det Anita värdesatte mest av allt var familjen som på senare år utökades med fyra barnbarn vilka fyllde hennes liv med nytt innehåll, nya omsorger, glädje och kärlek.
Anita var enkel och mycket omtyckt, hon var en god lyssnare, en person det var lätt att anförtro sig åt.
Saknaden efter min käraste syster, som jag haft nära kontakt med hela livet kommer att vara oerhörd men jag tror starkt att vi kommer att ses igen.