Bengt Öhman, boende i Malmberget, har lämnat oss vid en ålder av 74 år.
Bengt föddes i byn Lill-Saivis som det fjärde barnet av 13. Föräldrarna var hemmansägare Edvard och Anna Öhman.
Skolåren tillbringade Bengt på Pålkems arbetsstuga och därefter började han arbeta i skogen tillsammans med sin far och sina bröder. Naturligtvis skulle man redan från tidiga år bidra till arbetet hemma på gården där familjen hade häst, kor, gris och höns.
Under senare tonåren åkte Bengt tillsammans med sina syskon ofta på dans i byarna runt Lill-Saivis. Han var väl inte så förtjust i att dansa men han gillade att lyssna på musik och att träffa vänner och bekanta.
Militärtjänsten genomfördes på Lapplands jägarregemente i Kiruna. Redan innan militärtjänsten hade han träffat Karin Eriksson från Härkmyran som han senare gifte sig med och de höll ihop fram till Bengts bortgång. Tillsammans fick de tre barn.
Bengt fortsatte att arbeta i skogen fram till början av 70-talet då familjen beslutade att flytta från Lill-Saivis till Malmberget. Under dessa år glesades befolkningen ut i byn då många sökte sig in till tätorterna för arbete.
Under det första året i Malmberget arbetade Bengt som byggnadsarbetare men han saknade skogen och gick tillbaka till skogarbetet. Arbetet i skogen var krävande framförallt på vintern i isande kyla och meterdjup snö. Bengt bodde under veckorna ute i skogarna vilket innebar att umgänge med familjen skedde under helgerna och ibland även på onsdagarna.
Stugan i Lill-Saivis har alltid varit den fasta punkten i familjens liv. Efter pensionen tillbringade Bengt större delen av sin tid i byn och han bodde i Malmberget under de kallaste månaderna på året.
Bengts stora intresse var jakt och fiske. Han jagade både älg och fågel och jakten var höjdpunkten på året. Han fiskade året runt och kunde sitta i timmar i båten eller på isen i Soubbat och Stor-Saivis i väntan på öring och harr.
Bengt åkte ofta längdskidåkning och kunde färdas mil åt gången. Han deltog i Dundret runt 14 gånger och slutade inte förrän en sliten höft satte stopp för åkandet 2007.
Bengt var omtänksam och gav gärna en hjälpande hand, han var lågmäld men bra på att berätta fängslande historier, och han älskade sin familj, sin hemby och naturen framför allt.
Tack Bengt för allt du gav oss och för den tid vi fick med dig. Vi saknar dig så! Du finns för alltid levande i våra hjärtan.
Bengt sörjes närmast av maka, barn, svärdotter och svärsöner, fem barnbarn, tolv syskon, sin stora släkt samt vänner och bekanta.
Familjen