Den 30 december 2013 avslutade Birgitta Holmlund, Skellefteå, sin långa kamp mot cancern, och hon fick lugnt och stilla lämna jordelivet för att gå in i det underbara livet bortom detta.
I en engelsk soldatsång från första världskriget löd en strof ”The best have gone befor us” – de bästa har gått före oss. Så känns det också vid Birgittas bortgång.
Hon var en människa som stod upp för allt som hon betraktade som falskt och fel. Hon var tidigt en förkämpe för miljön och för en levande natur, ett engagemang som hon behöll hela sitt liv.
Birgitta föddes den 26 december 1936, dotter till Johan och Elma Norman i Böle, Råneå. Hon hade en tvillingbror, Stig, nu bosatt i Boden.
Hon tog studenten 1957 i Luleå, avlade folkskollärarexamen 1959, läste till ämneslärare i religion 1963 och blev fil mag i religion och svenska 1971. Till detta lade hon också en akademisk examen i engelska, som hon läste in under vår vistelse i Bahrain 1981–1982.
Totalt hade hon betydligt högre akademiska meriter än vad som krävdes för hennes lärartjänst.
1959 började hon som lärare vid högstadiet i Boliden. Sex år senare flyttade hon till en motsvarande tjänst i Föllinge, och den sista delen av hennes yrkesverksamma år arbetade hon vid högstadiet i Byske, åren 1966–1994. På samtliga platser deltog hon i dessas kyrkokörer.
Hon hade ett stort intresse för trädgårdsodling, och på varje plats vi bodde så skapade hon en trädgård som väckte allas beundran. Vi hörde barn kalla henne ”Tant Grön” för hon syntes ofta arbetande bland sina växter.
Hennes intressen var många. I hennes engagemang för allt liv i flora och fauna låg religionen som en naturlig utgångspunkt.
Hon läste mycket, framför allt ämnen inom naturvetenskapen. De nya rönen inom astrofysiken och studiet av tillvarons minsta beståndsdelar, från atomen till strängteorin, intresserade henne mycket.
Dessa teoretiska områden som för de flesta av oss ter sig närmast obegripliga, lyckades hon väva in i lämpliga doser i sin religionsundervisning, och ofta träffade vi hennes tidigare elever som berättade om hur intressanta hennes religionslektioner hade varit.
Under mina utlandstjänstgöringar tillbringade hon långa perioder med mig i bland annat Tanzania och London.
Vi reste mycket, främst i Europa, och fick uppleva mycket av främmande kulturer, bland shia- och sunnimuslimer, hinduer, ”naturfolken” i Östafrika, katoliker och grekiska ortodoxa för att nämna några av alla de färgstarka folk vi kom i kontakt med.
Här hemma var Birgitta aktiv i Rebevkalogen nr 12 Morgonstjärnan, där hon även har varit övermästare.
Det är inte möjligt att skriva en kort runa över en sådan personlighet som Birgitta var, men jag vet att hon kommer att saknas av många, och hon har efterlämnat många fina minnen.
Må hon vila i frid!
Maken Bertil