Birgitta Mikko, född Lampinen, har efter en tids sjukdom avlidit i en ålder av 69 år.
Birgitta föddes 1942 och växte upp i Juoksengi i Övertorneå kommun. Hon var det sjunde barnet i en syskonskara på nio barn, varav det näst äldsta barnet dog i tidig ålder innan Birgitta föddes. Mamman skötte om familjen och ett litet jordbruk medan pappan hade en liten lanthandel i en del av boningshuset. Han var även lekmannapredikant.
Efter folkskolan i Juok-sengi och realskolan i Övertorneå gick Birgitta hushållsskola i Haparanda. Så småningom träffade hon Sören och de gifte sig pingsthelgen 1969. Paret bosatte sig i Norrtälje där Birgitta utbildade sig till kartriterska och arbetade sedan inom detta yrke fram tills första barnet föddes 1971. Efter några år i Norrtälje flyttade familjen, då med tredje barnet på väg, upp till Luleå.
Sören fick anställning på SSAB och Birgitta skötte hushåll och barn. Familjen växte och kedjehuset i Luleå blev för litet. De flyttade till ett större hus i Sävast där de bodde i elva år. Birgitta födde åtta döttrar, varav en dog då hon var fyra dagar. 1989 tog familjen över Sörens föräldrahem i Korpilombolo. Birgitta tog till en början hand om sin svärfar i hemmet men efter hans bortgång började hon arbeta inom äldreomsorgen. Hon utbildade sig senare till undersköterska och fortsatte arbeta inom äldreomsorgen fram till sin pension.
Sina två första år som pensionär tog hon hand om sin man som drabbats av sjukdom. Efter Sörens bortgång 2009 började hon fundera på att flytta tillbaka till Sävast, där äldsta dottern bor. När hon så småningom fått tag i en lägenhet hade hon själv blivit svårt sjuk men hon hann bo där en kort tid och gladdes mycket åt sin nya bostad. Birgitta var praktiskt lagd och ville gärna ha något för händerna. Hon stickade sockar och tröjor till de tio barnbarnen och tyckte om att hälsa på döttrarna med familjer som är utspridda i landet. Hon var även intresserad av släktforskning, trädgårdsarbete och bärplockning och tyckte om att vara ute och promenera eller åka skidor. Birgittas kristna tro präglade hela hennes liv. Hon var mån om att ha ett öppet hem och familjen hade ofta nattgäster och middagsgäster. Hon var engagerad inom Korpilombolo församling och Korpilombolo Fridsförbund. Birgitta var levnadsglad och förnöjsam in i det sista och somnade in lugnt och stilla i hemmet med döttrarna närvarande.
Närmast sörjande är de sju döttrarna med familjer.