Björn Lundberg, vår käre
välgörare i Konsthantverkets Vänner (KHV) har gått bort.
Han var i många år aktiv i föreningen, satt i styrelsen i två omgångar och inför 25-årsjubilet 1995 ordnade han, med Anna-Karin Olsson, utställningen ”48 händer” på Waldemarsudde.
Under en tid av 25 år besökte föreningen ofta Björns och Sten Kauppis hem, Konstnärsgården i Rosersberg.
Vi fick alltid se både Stens broderier och vävnader och Björns trasmattor och vi fick samma välkomnande med värme och god mat.
Också till Björns gallerier i Gamla stan, Lejonet resp Björnen, återkom vi. Gång på gång.
Björn var stark och snabb och bjöd ständigt på nya utställningar.
Efter Stens bortgång flyttade Björn till Sigtuna där vi också hälsade på.
Vi minns så väl hur han då brett ut sina magnifika långa trasmattor under äppelträden.
Som ett tack för all hans generositet utdelade KHV vid årsmötet 2013 ett stipendium i Björns namn till textilkonstnär Eva Ek-Schaeffer. Det gladde oss mycket att han då kunde närvara.
En generös donation av Sten och Björn gjorde att Sten Kauppis Minnesfond kunde bildas 2002.
Fonden förvaltas av Kiruna Konstgille, som utdelat stipendiet vartannat år efter förslag från Björn.
Hittills har sex framstående textilkonstnärer fått stipendiet. Förhoppningsvis kommer många fler att kunna få det. Björns intresse visade han också i styrelsen för Konstmusei Vänner Norrbotten.
Björn engagerade sig också i Sigtuna museum, inte bara som kär gäst utan som medproducent. Vi fick 2001 glädjen att visa en retrospektiv utställning med Sten Kauppis verk, som Björn arrangerade mästerligt.
Med en sällsynt självklarhet visste han hur allt skulle placeras. Detsamma gällde några år senare, när vi gjorde den makalösa utställningen ”25 danska keramiker”.
De sista åren i Björns liv var tunga. Men sina stora intressen, keramik och textil, hade han kvar - och känslan för skönhet och äkta vara. Och det fanns glimtar av glädje.
Vi är många som kommer att sakna Björn.
För Konsthantverkets Vänner, Kiruna Konstgille och Sigtuna museum
Siv Franzon, Elisabet Bylund och Elisabet Claesson