Britta Andersson
Min käraste vän Britta Andersson har fått somna in efter en tid av sjukdom i cancer.
Hon har burit sin sjukdom med en enorm styrka, en tapperhet och levnadslust så stark.
Jag tror Britta höll modet uppe hos oss allihop, lät hon pigg i telefonen när hon svarade blev man glad.
Det är så otroligt sorgligt att förlora en så kär vän, vi har haft så många år tillsammans där vänskapen och kärleken till varandra växt fram av många av livets händelser, sorg, glädje, bekymmer, stora som små förtroendet och bara att få vara tillsammans. Vi brukade säga att vi var bra på att bara vara ihop, vila till exempel. Efter en arbetsvecka kunde vi vila ut oss hos varandra under en helg. Många är de helgerna vi åkt till varandra med våra pojkar och myst ihop.
Jag är så glad att jag fått vara Brittas vän, hon har gett mig så mycket och jag har fått ge tillbaka. Vi har tröstat varandra, gråtit, kramats, ord har varit överflödiga, båda visste vi ju att tiden var utsatt och begränsad. Vi är många som saknar Britta, men vi ska hålla henne levande, kalla henne vid hennes namn, tala till henne som vi alltid gjort, inte ändra vårt tonfall, skratta som vi alltid gjort för hon har bara dragit sig tillbaka till ett annat rum, döden är ju bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap.
Hon väntar på oss väldigt nära. Allt är väl.