Vår käre far Bror Waara, Pajala, har avlidit en knapp månad före sin 99-årsdag. En livsglad person har därmed lämnat oss.
Han föddes i Jarhois som den näst äldste av tio syskon, men flyttade snart till Kardis tillsammans med föräldrar och syskon. Samtidigt flyttades även hans barndomshem dit.
Efter folkskola i Kardis studerade han vid olika skolor, bla gick han i Teknisk skogs- och sågverksskola i Härnösand 1931. Där besökte han strejkmötet som föregick marschen i Ådalen 1931. Han fortsatte studera vid folkhögskola i Sunderbyn samt 1937 vid Västkustens ungdomskola i Ljungskile. Dessa år mindes han speciellt, för då väcktes hans intresse för historia och svenska skalder.
Att åka bil med Bror i norra Sverige och Finland var som att ha en levande historiebok med sig. Han hade under åren 1938-39 arbetat som tolk- och uppskrivare i Finland för svenska skogsbolag och därefter 1941 - 55 arbetat om vintrarna för Norrbottens tumningsförening. Under vårar och somrar hade han jobbat som förman åt Pajala allmänning samt taxerare åt olika bolag. Detta gjorde att han väl kände till både byar och släkten på båda sidor gränsen i Tornedalen.
”Säg mig ditt namn så ska jag säga varifrån du kommer!” brukade han säga när han träffade någon obekant. Tack vare sitt osedvanligt goda minne så hade han ofta rätt. Man kunde vända sig till honom både när det gällde namn och årtal.
1949 gifte han sig med Märtha, född Johansson, från Muodoslompolo och tillsammans fostrade de två barn. Sex år senare blev han anställd av LKAB och 1958 flyttade familjen till Kiruna. Han arbetade för LKAB ända till 1978 då han blev en glad pensionär. 1985 flyttade makarna till Pajala främst för att få vara nära sina ögonstenar, barnbarnen.
Bror tyckte mycket om att köra bil och att resa. Förutom resor i Norden besökte han även sina syskon i USA samt svärsonens familj i England tillsammans med sin fru Märtha.
Efter 50 års äktenskap blev Bror änkeman år 2000. Det var en stor sorg och omställning att leva ensam, men tack vare ABFs sånggrupp i Pajala orkade han gå vidare. Det var alltid högtidsstunder när gruppen träffades och han fick sjunga med dem. Han var en glad, stark och tonsäker röst i gruppen. Sist han sjöng med dem var under Pajala marknad i år.
Bror var mycket sportintresserad – ett intresse som aldrig lämnade honom. Inte bara sporten på radio och TV fyllde hans tid, utan han var även själv ute på skidor till och med efter fyllda 90 år. I sin ungdom var han en av initiativtagarna till Jar-Ka IF och blev med åren en mycket stolt hedersmedlem i föreningen.
Fysiskt var han i god kondition långt upp i åren. Vem minns väl inte Bror komma åkandes på sin sparkcykel, ivrigt sparkandes i nerförsbackarna, för att sedan med fartens hjälp lätt klara uppförsbacken framför sig. Han njöt också mycket av att var ute i skogen och plocka hjortron och lingon även efter fyllda 95 år. Han var vig och snabb i stegen när han gick i skogen. Bror var en gladlynt och social person, som tack vare sitt goda humör och sin positiva inställning hade en stor vänkrets bland såväl unga som gamla.
I augusti detta år flyttade han på grund av sviktande hälsa till Blåklockans avdelning vid Älvbacka sjukhem. Fram till dess hade han klarat att bo hemma med hjälp av duktig personal från hemtjänsten.
Han trivdes mycket bra i sitt nya boende men hans hälsa försämrades avsevärt efter en stroke, och den 28 oktober somnade han stilla in i sin säng omgiven av oss barn. Ett långt och innehållsrikt liv var därmed till ända. Vi saknar honom mycket men unnar honom vilan.
Barnen med familjer