Edith Nilsson
Edith Nilsson, Gunnarsbyn, har den 2 februari avlidit i en ålder av 92 år. Hon föddes i Lilla Bäcknäs, en liten by vid stranden av Storavan i Arvidsjaurs kommun. Hon var dotter till Johan och Hildur Stenberg. Johan var kronojägare och Hildur skötte affären. Edith var näst äldst i en syskonskara på sex barn.
Efter att ha gått vid Vindelns folkhögskola arbetade hon på olika järnvägsstationer. Hon hamnade i Niemisel där hon träffade sin blivande make Gunnar Nilsson, som var från Överstbyn, en liten by lite längre uppför Råneälven.
År 1947 förlovade de sig, då arbetade Edith vid järnvägsstationen i Piteå Långträsk. Året därpå gifte de sig i Glommersträsk kyrka, där hennes föräldrar bodde vid den tiden.
Efter bröllopet bosatte de sig i en liten bagarstuga på Gunnars föräldragård. 1955 byggde de ett eget hus i Gunnarsbyn, där de bodde under hela sina liv.
Mellan 1949–1963 fick de fyra barn. När barnen blev större började Edith arbeta igen; bland annat på Posten och på pastorsexpeditionen i byn.
Ediths stora intressen var under hela hennes liv handarbeten av olika slag, stickning, virkning, flamsk vävning, näverslöjd, tavlor av krossat glas och familjen förstås.
Efter det att hennes make fått stora reumatiska besvär i mitten på 1970-talet började de med vegetarisk kost. Edith odlade stora arealer med olika grönsaker, potatis och bär. Under den tiden fick hon bland annat en utmärkelse för ett kålhuvud som var Norrlands största, 98 centimeter i omkrets. Det fanns bara två stycken i Sverige som var större. Sina vinbärsbuskar var hon noga med att sköta.
Hon tillbringade åtskilliga timmar med att plocka hallon och framför allt vinbär för att sedan koka sylt och saft. Så länge hon orkade gick hon till sina buskar, de sista åren med hjälp av sin rullator.
När orken började tryta blev huvudsysslan att sticka sjalar. Hon stickade i genomsnitt en sjal i veckan som hon sålde eller skänkte till någon av kyrkans lotterier. Sedan har alla barn och barnbarn fått en sjal. Även många andra släktingar och vänner har fått en sjal. Sin sista stickade gjorde hon bara några veckor före sin död.
Efter att Gunnar dog 2004 bodde Edith ensam hemma med hjälp av hemtjänsten ända till början av 2014, då hon hamnade på Sunderby sjukhus.
Efter behandling kom hon till ett korttidsboende på Prästholmen i Boden. Därefter fick hon plats på Västberga, ett äldreboende i Råneå, där hon avled.
Den bästa medicinen den sista tiden var när hon fick besök av sina barnbarn och framför allt sina barnbarns barn – då såg man att hennes ögon fick liv.
Närmast sörjande är barnen Gertrud, Einar, Elisabeth och Mats med familjer samt sin syster Birgit och övrig släkt och vänner.