Ellen Grape har avlidit. Hon blev 97 år gammal.
Ellen föddes i Mertajärvi tillsammans med tvillingen Tilda, döttrar till Jonas och Emma Asplund.
Hon gick i skolan i Karesuando, där hon bodde på arbetsstugan - en institution som hon höll täta kontakter med även som vuxen. Ungdomstiden förflöt som hembiträde och hjälpreda, där sådan behövdes.
Lusten att lära sig mer förde henne till folkhögskolan i Övertorneå. Där lärde hon sig allt om storhushåll, matlagning och vävning. Det egna hemmet senare kunde ståta med handvävda textilier av skilda slag.
I Karesuando träffade hon sin blivande make Armas. Deras första hem blev vaktmästarstugan på skolgården. Efter något år köptes "Lillstugan". Här vaknade Ellens värdinnedrömmar. I sann företagaranda drev hon caférörelse där under storhelgerna. Hon var allmänt anlitad varhelst hennes kunskaper krävdes, vid bröllop såväl som begravning, för vävning med mera. Makarna hade dock en gemensam dröm: ett litet vitt hotell.
1950 var drömmen förverkligad. Efterkrigstidens turism vände sig mot orörd natur och exotiska trakter. Det förde resenärer, svenska såväl som utländska, till Grapes Hotell.
Med en ökande ström av resande behövde hotellet med tiden byggas ut och moderniseras. Maten är viktig för en resenär. "Grapes" mat, det vill säga Ellens, blev vida berömd. Det smakrika renköttet i alla dess former, den rökta siken eller den rökta korven blev bestående smakminnen för gästerna. Bland prominenta gäster kan Kungen nämnas, när han under sin tid som kronprins besökte Karesuando. Under årens lopp växte Ellens och Armas bekantskapskrets av gäster, som återkom och blev vänner för livet. Verksamheten nådde sin topp vid 70-talet för att minska och avvecklas vid 80-talets slut.
Ellen förunnades ett långt och innehållsrikt liv. Utrustad med god hälsa märktes inte de många gånger slitsamma åren. Under hela sin yrkesverksamma tid hann hon med en mycket aktiv fritid, med bland annat bärplockning, fiske och trädgårdsarbete.
Ellen tyckte mycket om att göra såväl utflykter i närområdet som längre resor i Sverige och till varmare länder. Tiden som pensionär fortsatte hon att ägna sig åt sina intressen, särskilt vävning. Hon var också mycket mån om att hålla kontakt och umgås med familj och vänner.
Hon var en trogen kyrkobesökare, deltog i många kyrkliga aktiviteter och var i många år aktiv i kyrkans syförening. Årets höjdpunkt de sista åren var sommarens gudstjänst i stugan i Paittasjärvi. Många besökare hittade dit och som fika kunde de njuta av Ellens goda laxmackor och en kopp kaffe.
Ellen var sinnebilden av en gammaldags rakryggad, värdig hotellvärdinna. Allmänt aktad och respekterad i och utanför sin omgivning, lämnar hon ett stort tomrum efter sig. Ellen sörjs närmast av dottern Anna-Lisa och barnbarnen Maria och Robert med familjer.